PADDLING I PARADISET, del 2 / Seakaying in Raja Ampat, part 2

Bloggen del 1 / The blog part 1: http://claesgrundsten.se/2017/02/paddling-i-paradiset-del-1-sea-kayaking-in-raja-ampat-part-1/

 

Stenskulpturernas former är fantasieggande vid Yapyap. /Yapyap is an enchanted realm.

I närheten av vårt första basläger låg det smala sundet Yapyap med figurativa raukar som stod i vattnet. Vi kajkade runt där en dag, stumma av begeistring. Skärgårdens alla kalkstensberg hade bildats av förstenade och femtio miljoner år gamla korallrev från tertiär. De geologiska krafterna i denna oroliga zon på Jorden hade pressat reven uppåt. Med tiden gav kemisk vittring, i praktiken regnvatten, upphov till de karstfenomen som nu kännetecknar ögruppen. Slipade hällar, sylvassa klippväggar, friställda pelare, kägelformade höjder, inneslutna havslaguner, statyliknande block, grottor, alla landformer som hör till ett kustnära karstlandskap förekommer här. Raukarna stod upp likt skulpturala mästerverk som attackeras av havsvågornas korrosion. I vattenlinjen var klipporna underminerade. Vågor och tidvatten har gnagt ut ett slags överhängande takskägg längs vattenbrynet på alla öar. Bitvis har bildats piedestaler som stenkropparna vilar på. Dessa naturens skapande krafter, måste man säga, bräcker människans kreativitet. Formvärlden var fantastisk.

 

Cirka hundra meter höga sockertoppar i Dafalen./Around 100 meter high sugarloaf islands in Dafalen.

Utsikt från namnlös ö i Dafalen. /View from nameless island in Dafalen.

En annan dag snirklade vi runt i Dafalens villande ölabyrint. Vi letade upp ett par mäktiga grottor med flera hundra meter långa och spatiösa gångar med maffiga droppstenar. På ett annat ställe såg vi klippmålningar som var placerade alldeles ovanför vattenbrynets takskägg. Sannolikt är dessa många tusen år gamla, från en tid när havsytan stod lägre. Kanske härstammar de från aboriginernas invandring till Australien för kanske 70 000 år sedan. Deras vandringsvägar passerade över denna indonesiska övärld. Raja Ampat ligger dessutom sydost om Wallace-linjen, vilket förklarar de djurgeografiska sammanhangen. I mitten av 1800-talet upptäckte biologen Alfred Wallace att faunan öster om Borneo saknade asiatiska arter. Den teoretiska linje han definierade skiljer Australiens och Nya Guineas djurvärld från Asiens. Under istiden var sunden mellan de indonesiska öarna vattenfyllda, trots att havsytan låg betydligt lägre när havsvattnet bands i inlandsisarna. Områdets djuprännor hindrade viltmigrationen. Asiens djurarter nådde aldrig Nya Guinea och Australien. Öarna omkring oss hyser därför inga större däggdjur, inga apor, möjligen bara trädlevande små kängurur. Fåglarna är fler. Vi såg fregattfåglar och näshornsfåglar och hörde ibland kokkaburrans skrattande läte. Men i stort rådde stillhet.

Ingången till en stor grotta i Dafalen. /The entrance for a big cave in Dafalen.

Oerhört svårforcerad terräng på öarna. /Ruff terrain on the islands.

Klippmålning i Dafalen. /Rock painting in Dafalen.

Matplats när stränderna är ointagliga. /Eating place when shorelines is to steep.

Att skydda sig mot solen är nödvändigt. Inga bara kroppar. /Sun protection is necessary, no bare bodies.

Terrängen på öarna är ett kapitel för sig, den mest svårframkomliga jag mött. Behagligast vara att beundra landskapet från kajaken. Förutom att vara extremt branta och täckta av snårig och ogenomtränglig vegetation, är klipporna sylvassa. Några av oss gjorde en bestigning på en ö där det röjts en stig upp till krönet. Klättringen nästan hundra meter upp till toppen var krävande, som att bestiga ett berg bestående av staplade rakblad. Om man ramlade kunde man skära sig fördärvad. 

Vid ett tillfälle behövde en kajaks gummiduk lagas när en reva revs upp av något vasst i vattnet. /Once one of the kayaks had to be repaired when a hole was caused by something sharp-edged in the water.

Solnedgång över öarna vid Dafalen-lägret. /Sunset over the islands at Dafalen camp.

En trädstam i vattenbrynet. /A log in the water.

Utsikten gav en formidabel överblick över Dafalens unika landskap. Jag hade aldrig sett något liknande. Var det nyhetsvärdet som gjorde störst intryck? Denna undran dök upp. Naturupplevelser skiljer sig inte från andra intryck i tillvaron. Det ovana griper en. Med åren höjs ribban för att man ska bli fascinerad. Syner man aldrig sett fängslar mer än det invanda. Jag inspirerades stort av utsikten mot alla toppiga öar som poppade upp ur havet. Svettig och klädd i endast badshorts och korallskor föll det mig in att jag tittade på en sån där terrängmodell som brukar finnas i ett nationalparkscenter. Sedd från ovan gav den turkosmättade havsytan en ordning åt det kaos av öar och sund som var förvirrande att vistas i under paddlingen.

Baslägret nära Lenmakana. /Base camp on a beach near Lenmakana.

Robinsonaden i baslägren gav färden sociala dimensioner. Tretton människor med starka viljor och stor erfarenhet skulle samsas på liten yta. Någon ledare var inte efterfrågad, ingen var självskriven. Några av oss kände varandra sen tidigare, de flesta var obekanta innan resan. Önskemålen varierade på dagarna, en urladdning blev oundviklig. Det var mänskligt under dessa förhållanden, och glömdes snart. Lägerlivet kändes krävande i värmen. Vi fick leva med klibbig sälta på kroppen som aldrig kunde duschas bort, sand som fastnade på huden, de svettiga nätterna och den primitiva hygienen. Lägerlivet var minst lika uppfordrande som snötältning i kyla, fast på annat sätt. Ett dopp i det varma havet var alltid en befrielse. När några fiskare kom förbi en kväll med humrar som vi köpte och tillagade, stod stämningen på topp.

Att paddla var lätt i dessa farvatten. Varmt. Nästan ingen vind, vidder med få dyningar och korta dagsetapper. Färden fortsatte till en ny baslägerplats nära ön Lenmakana. En utflykt därifrån gick till en närbelägen ö som gömde en salt kittelsjö i sitt inre. Den vattensamlingen står i underjordisk förbindelse med havet men försörjs också av färskvatten från marken och allt regn. Den har blivit skiktad och närmast botten är den salt och syrefri. Även den övre vattenmassan är salt och framför allt syrerik. Där lever massor med maneter, jellyfish, av två arter bl a Mastigias papua. För att nå sjön och snorkla bland maneterna fick vi klättra på vassa klippor över en bergsrygg.

Ibland hoppade fiskstim framför kajaken. /Sometimes a shoal of fish jumped before the kayak.

Att snorkla bland korallerna var som att dyka i ett akvarium. /Snorkling was like diving in an aquarium.

Snorkling i en kittelsjö med maneter. /Snorkling in a jellyfish lake.

En annan liten kittelsjö. /Another small jellfishlake.

Ön Banos kändes som en riktig ”Robinson Crusoe-ö”, liten och mest bestående av sand och palmer. Där låg ett läger för de fiskare vi såg ute på havet i sin smala båt. I den brummade en motordriven kompressor som matade luft i en lång slang. En dykare tog med sig slangens munstycke och dök ned, frisimmade länge i djupet och tankade med jämna mellanrum luft ur munstycket, en mycket farlig verksamhet. Framförallt ville man ta upp sjögurkor, som sedan såldes till Kina. Mönstret känns igen från andra håll, naturen skövlas för att tillfredsställa en gåtfull efterfrågan i det väldiga asiatiska landet. Sjögurkorna har börjat minska stort.

En fiskare med slangen till fridykaren. /A fisherman holding a tube with air for a free diver below. 

Samtal med fiskarna. /Conversation with the fishermen.

Öarna längre ut i havet var mer högresta och skärgårdsgyttret ebbade ut medan lagunerna vi paddlade in i blev mer fjordliknande, omgivna av mer imponerande topografi. Det sista baslägret låg på ön Balbulol och därifrån tog vi oss ut till ökedjans yttersta utposter. I en lagun däromkring upplevde jag det mest osannolika landskapet under hela färden. Väldiga klippkäglor som påminde om monumentala granar, vaktade inloppet. Lagunen var en avskild värld omringad av höga bergssidor, och färgstark med sitt smaragdvatten och korallerna på bottnen. Man kunde tro att miljön var påhittad av Tolkien. I en annan lagun klättrade jag upp till ett pass för att fotografera. Färgskiftningarna i havsvattnet hade det där fräscha utseendet som får oss tro att det är rent. Och ja, dessa farvatten har klarat sig bra, men plastdyngan finns även här, på sandstränderna. Man får vara glad för de syner som känns opåverkade. Alla naturupplevelser nuförtiden har flera sidor.

Vid ebb friläggs de strandnära korallreven. Tidvattnets nivåskillnad är cirka 1,5 meter. /At low tide the corals near shore come into air. The tide is around 1,5 meter.

 

Den mäktiga lagunen på en ö utanför ön Balbulol. /The impressing lagun beside the island Balbulol, far out in the sea.

Storfisk i lagunen. /Big fishes in the lagun.

En annan storslagen lagun i närheten. /Another great lagun in the same area.

Vi passerade också bosättningen Gamfi med några familjer som lever på en skyddad sandstrand omgivna av havsvidden. Dessa människor är geografiskt isolerade från den stora världen, men modernt klädda och verkar på något underligt sätt lite världsvana. Vårt uppdykande fick dem knappast att höja ögonbrynen. Männen fiskar eller spanar lojt vid hyddorna. Kvinnorna sköter hemarbetet, och barnen plaskar gärna i havet. En ung pojke fick paddla i en av våra kajaker, till allmänna glädjetjut. Kommunikationen var dock fåordig, någon engelska kunde man inte. 

En husmor lagar pannkakor i Gamfi. /A lady making pan cakes in Gamfi.

Kvinnor i Gamfi. /Some women in Gamfi.

 

En fiskare från Gamfi med sin fisk fångad med rev. /This fisherman has caught a big fish with angling.

Abdul Halim.

Sista dagen paddlade vi lugnt över ett stort vatten till homstay Panun Island som drivs av Abdul Halim. Han skulle hjälpa oss med båttransporten tillbaka till färjeläget. Vi hade redan träffat honom på färjan till Misool. Kajakerna lämnade vi kvar på hans ö dit den andra svenska gruppen skulle komma någon dag senare. Halim visade sig vara en hjälpsam och initiativrik herre. Framöver tänker han utveckla sin homestay till en resort för utländska turister. Och naturligtvis, det är klart som korvspad: denna sagolika natur vid ön Misool kommer så småningom bli ett omtalat resmål och hamna på mångas önskelista. Vi kan glädja oss åt att ha sett området i ett så gott som jungfruligt tillstånd. 

Titta gärna på bildspelet om resan/ A slideshow about the journey: https://www.youtube.com/watch?v=kclp5RW1Dzk

Kommentera