Lagavulin – rökwhiskyns adelsmärke

På Islay pågår sen länge ett trehärarslag. Whiskynördarna fightas för Lagavulin, Ardbeg och Laphroig. Vem gör världens bästa rökwhisky. Kampen verkställs med ord och pågår även i Sverige, där rökig whisky har fler anhängare per nörd än något annat land. Nämnda destillerier är de mest uppburna bland rökwhiskyns fotfolk. Men faktum är att alla öns whiskymakare föredrar rökiga sorter (utom Bunnahabhain); Bowmore, Caol Isla, Bruichladich och Kilchoman. Däremot är whisky från Islays mest udda destilleri Bunnahabhain oftast rökfri, även om sådana utgåvor förekommer. Sammanfattningsvis kan man säga att Islay är rökwhiskyns hemort på Jorden. Trehärarslaget involverar adelsmärkena och Lagavulin har länge tronat som monarken.

Lagavulin har en särställning för mig. Det var den första rökiga whisky jag provade, standardvarianten med åldern 16 år, en sensationell dram för personer som aldrig tidigare smakat rökwhisky. Elddopet inträffade på 1990-talet. Fet oljig vätska valsade runt i min mun, komplexa aromer kittlade näsan, och den utpräglade smaken av finska tjärpastiller förvånade mig vid första klunken. Som lakrits-freak fastnade jag direkt, vilket hände innan jag hade några som helst kunskaper om maltwhisky. Ridån gick upp för sinnena.

Varför hyllas rökig whisky av så många nördar? Kanske för att de grovhuggna aromerna triggar något undermedvetet. Kanske för att denna typ av whisky smakar som doften av ett väderpinat segelskepp som återvänt efter många års vilda äventyr på de sju haven. Kanske för att den rökiga auran väcker mer revolutionära associationer i jämförelse med den finlemmade maltwhiskyn från Speyside, som snarare verkar höra hemma i en Chesterfield-fåtölj. Det ryms mycket manschauvinism i en flaska rökwhisky.

Röken kommer från torven. I tidernas begynnelse var all whisky rökig. Torv förekommer rikligt i kelternas trakter på brittiska öarna, där whiskyn uppfanns. Torv var en av de råvaror som beredde vägen. Man värmde husen med den och brände sin whisky med samma bränsle, eller rättare sagt man torkade sitt mältade korn över kölnor som brann med torv. Röken innehåller aromatiska fenoler som impregnerar malten och sedan följer med genom hela destilleringen fram till råwhiskyn. Halten fenol i en whisky mäts som koldioxid i luften, i PPM parts per million. Lagavulin har 40 ppm, Laphroig 35 och Ardbeg 50. Detta är tronsviten, med ”Laggan” i ett mellanläge, både geografiskt och fenolmässigt.

Där Lagavulin ligger på sydsidan av Islay, mitt emellan Laphroig och Ardbeg, höll lönnbrännare till på 1700-talet. Första licensen för Lagavulin gavs 1815, namnet betyder ”dalens kvarn”. Sedan dess har man varit en stadig producent och ”whiskyns Linné” Alfred Barnard skrev 1887 att Lagavulin är den mest prominenta av de få singelmaltarna som folk kunde skaffa. Då hade marknaden tagits över av blendarna. 1997 blev 16-årig Lagavulin utnämnd som en av sex ”Classic Malts” av ägarkomplexet United Distillers. Denna utgåva har länge varit omvittnat elegant och välbalanserad, som en kung av Islay. På senare år har 16-åringen changerat enligt flera bedömare, den har blivit tunnare i både konsistens och smak.

Till detta test har jag provat Lagavulin Distillers Edition, en variant som har dubbellagrats och under mesta tiden legat på buorbonfat för att avslutningsvis hamna i fat som innehållit sherry av Pedro Ximénez. Åldern är 16 år och den är destillerad 1997, tappad 2013.

Aromerna i Distillers Edition mixar russin, torv, rök samt en tångliknande doft av jod. Whiskyn luktar medicinskåp eller ska vi säga Lapsang Souchong, kinesiskt te med rökig arom. Sötman från sherryfatet poppar upp i munnen och skapar en cocktail av vanilj, kola, lakrits och torvrök som tongivande smakämnen, allt i en fet och fruktig komplexitet där också en ton av dadlar gör sig påmind. Kroppen känns medelfyllig. Vill man ha rökig whisky är detta ett mycket gott val. Lagavulin Distillers Edition är mer läskande än den stramt torra Ardbeg, mer elegant än den juice-liknande Laphroaig, och sötare än sin egen 16-åriga broder. För mig blir det 90 poäng, men inte mer eftersom jag bara är en periodare när det kommer till rökig whisky. I min värdeskala kan rökwhiskyn aldrig nå samma höjder som de bästa rökfria. Ca 800 kr på Systembolaget.