Penderyn – lättsmält nationalparkswhisky

Det vackra landskapet i nationalparken Brecon Beacon är hemmet för Penderyn Distillery.

Wales ligger i det keltiska kärnområdet och borde rimligen ha gamla whiskytraditioner. De flesta nördar vet rätt lite om detta, men det finns uppgifter om att munkar på Bardsey Island utanför Wales västkust, destillerade aqua vitae av biprodukter från en biodling, och detta redan år 356 efter vår tideräknings början. Uppgiften har dock inte bekräftats. I den gamla samlingen av sagor från Wales, Mabinogion, omnämns att det pågick destillation i landet på 1000-talet. 1705 startade i alla fall ett litet destilleri i Pembrokeshire och en person i ägarfamiljen var entreprenören Evan Williams som senare emigrerade till USA där han började tillverka buorbon i Louisville, Kentucky. Kanske var han den förste destillatören i den delstaten. Familjens destilleri i Wales lades dock sedermera ned. I byn Frongoch nära bergsmassivet Snowdon uppfördes ett annat destilleri i slutet av 1880-talet. Detta blev snabbt hovleverantör till drottning Victoria men anläggningen köptes av skotska whiskyföretag och stängdes 1910 när man ville slå sig in på marknaden i England. Nykterhetsrörelsen hade visst också en viss betydelse.


Det ser verkligen inte ut som ett normalt destilleri för whisky.

Därefter dröjde till millenieskiftet innan whisky åter började tillverkas i Wales. År 2000 startade Penderyn Distillery som ligger i södra delen av landet, närmare bestämt i nationalparken Brecon Beacons. Denna anläggning är med förlov sagt egenartad och den ladliknande arkitekturen tycks signalera en miljövänlig produktion, något som passar bra i det geografiska läget mitt inne i en nationalpark (nationalparker i Storbritannien är för övrigt säregna eftersom de kan inrymma både tätorter och infrastruktur). Penderyn har definitivt slagit in på ett eget spår i whiskyvärlden, både genom de tekniska procedurerna man kör med och i den smakstil man levererar. 

Den säregna och unika kittelpannan i destilleriet.

Här använder man en unik typ av kittelpanna som konstruerats av David Faraday. Med vattenånga i rörslingor inne i pannan hettas vörten upp och spritångorna stiger uppåt in i en kollon med perforerade plattor av koppar. När ångan kondenseras i det första hålet rinner spriten tillbaka ned i kitteln för ett nytt uppkok tillsammans med det som finns kvar. Denna procedur fortsätter tills all vört och alla återfallna spritdroppar kokat upp och runnit igenom de sju hålen ovanför varandra, och under hela den processen blir spriten allt renare och starkare. När den lämnar pannan är alkoholhalten 92 procent, ett rekord i maltwhiskybranschen såvitt jag vet. Denna råwhisky har en synnerligen lätt kropp med många fruktiga smakämnen. Genom den ihållande kopparkontakten under destilleringen har oönskade kemikalier försvunnit och resultatet blivit en ren råwhisky. Man har två exemplar av denna sorts panna, samt två traditionella whiskypannor. 

Lagringsfaten är begagnade buorbontunnor. Avslutningsvis lagras whiskyn i många olika typer av fat. Den stilart som blivit kännetecknande för Penderyn är slutförvaring på uttjänta fat för Madeiravin. På senare tid har man skapat en rökig sort, där röksmaken är indirekt. Till framställningen av råwhisky har man använt sin vanliga orökta malt men slutlagringen sker i små tunnor som tidigare använts till den kända Islay-whiskyn Laphroig Quarter Cask. Penderyn Celt som kallas sorten som får sin rökiga ton av den sista tunnans smakämnen. 

När man smakar på Penderyns sorter (det är många, se hemsidan http://penderyn.wales/single-malt-whiskies/) så bör man vara inställd på en annorlunda maltwhiskyupplevelse än normalt. Det är ungefär som skillnaden mellan rödvin och rosevin i den genren. Med en flexibel inställning kan man njuta av en ovanligt spännande whiskyerfarenhet. Alla sorter är så kallad NAS-whisky (no age statement); hur länge de lagrats uppges således inte. Att Storbritanniens förra statsminster Theresa May hade Penderyn som sin favoritwhisky är kanske inget destilleriet vill skryta med, men säger möjligen något. Jag har testat två sorter som är inköpta vid mitt besök i Wales under våren 2019. Tyvärr finns ingen Penderyn ännu så länge tillgänglig på Systembolaget, men man kan alltid beställa från utländska hemsidor t ex The Whisky Exchange (https://www.thewhiskyexchange.com/search?q=penderyn)

Madeira Finish

Detta är destilleriets hussort med styrkan 46%. Doften är påtagligt stark och väcker förväntningar om en sammansatt smak. Friskt äpple i nosen blandas med en tydlig kolaton plus den typiska beska som brukar härröra från unga whiskysorter. I munnen dominerar en källklar och ganska diskret smakblandning av friskt äpple och dov beska som attackeras av påtagligt peppriga alkoholvågor. Med vatten blir smaken mer klockren, alkoholkryddan tunnas ut och drycken öppnar upp till en lättsam och somrig drink med kort eftersmak i svansen. 82 poäng.

Myth

Denna sort med styrkan 41 % har slutlagrats på fat som innehållet rödvin. Whiskyn doftar diskretare än den förra och saknar den ungdomens beska som NAS-whisky ofta drabbas av. Här måste man inhalera djupt för att särskilja olika doftämnen. Viol och päron poppar upp i näsan och doften blir angenämt livlig och fruktig, även lik en väl avvägd parfym. När gommen får sitt är det en förvånansvärt lättsam och godisliknande whisky som träffar smaklökarna. Den döljer sin alkohol väl och påminner om flädersaft spetsad med söta violdroppar plus en svag bitterhet som dyker upp på slutet. Någon vattning behövs inte. Denna sort är så lättdrucken att man nästan skulle kunna halsa den, vilket vore skamligt eftersom det ändå handlar om maltwhisky. Absolut godare än den förra. 88 poäng.

2 tankar på “Penderyn – lättsmält nationalparkswhisky”

    • Ja Peter, mina betyg ligger genomsnittligt högt eftersom jag bara recenserar sorter jag gillar. Din synpunkt om datum har jag faktiskt inte tänkt på. Penderyn testade jag i samband med min resa till Wales 2019 (finns en blogg om den resan här på hemsidan). Framöver ska jag ta vara på din synpunkt. Tack för den.

      Svara

Lämna ett svar till Claes Grundsten Avbryt svar