WORKSHOP I TYRESTA

Årsjötjärnen.

Helgen 15 och 16 oktober 2016 ledde jag en workshop. Temat var landskapsfotografering och arrangör Zoom Fotoresor (http://www.zoomfotoresor.se). Vi höll till i Tyresta nationalpark och naturreservatet, söder om Stockholm. Vädret var gråmulet och bra för fotografering i skogsmiljön, men vi hade gärna sett en fuktigare luft. Hösten har varit extremt torr. För bildernas skull är dis en fördel, det ger mättade stämningar i skogen. Men jag ska inte klaga, vi kunde lika gärna ha drabbats av en hopplös utmaning – solsken. Paradoxen igen: blå himmel är perfekt för solälskare, men ett gissel för landskapsfotografer. Särskilt i en skog.

Urskogsslingan leder förbi gamla kämpande tallar på hällmarkerna.

Min uppgift var att guida deltagarna och ge råd om fotografering. Intresset för fotografi i allmänhet och särskilt naturfotografi har vuxit explosionsartat tack vare den digitala revolutionen. Alla kan numera skaffa sig en bra kamera för överkomliga pengar. Tekniken har blivit enklare och naturmotiven är mycket populära. Utvecklingen inspirerar många fler än förr, att ge sig ut i naturen för att göra bilder. Utflykterna får ny mening. Vi ser skarpare som fotografer och naturupplevelsen blir mer inkännande med kamerans hjälp. Förhoppningsvis ökar också våra kunskaper om naturen. Det är min tro, det är vad jag vill förmedla.

Gruppen bestod av 15 personer, ungefär fifty fifty män och kvinnor. På lördagen gick vi i den gamla urskogen som är orsaken till att Tyresta blivit nationalpark. Området är unikt för här finns Sveriges största gammelskog söder om Dalälven. Den väglösa ytan är ofattbart vidsträckt med tanke på att en miljonstad ligger två mil bort. I området växer uppåt 350 år gamla tallar som söker sin like. Just tallarna och torrakorna, inte minst de grova träden och de som har fallit till marken där de murknar, och de som är mindre tjocka men istället utvecklat sensuella former med en stam som vrider sig likt fjällens saxofonbjörkar, är riktiga favoritmotiv. Så härligt det är att se en skog i naturligt tillstånd, helt olik plantageskogarnas rätlinjiga pelarsalar. En urskog hör naturen till och estetiskt är den en underbar syn om man lärt sig uppskatta dess särart. Här finns ett uppdrag. Vi behöver älska denna orörda natur för dess egen skull. Omdanade naturmiljöer som människan skapar genom sina ingrepp är både förödande och till vår nytta. Samhället måste hitta en avvägning. I fridlysta skogar bevaras ursprungliga ekosystem med dess rika biologiska mångfald. Genom fotografin kan vi förmedla både skönhet och respekt för den naturen. Fotografier med syftet att väcka naturkänsla behövs mer än någonsin i vår tid. Hoppas alla fattar det.

Nu blev jag polemisk, men vi gick inte i Tyresta för att fundera över dessa stora frågor. Vårt syfte var att i all enkelhet hitta vackra motiv att fotografera till vår egen glädje. I den här trakten finns många om man har ögonen med sig, men att avbilda verkligheten på ett estetiskt sätt är prövande för en fotograf. Landskapet kan bomba oss med intryck. De finns i stort och smått, man måste sovra. Landskapsmotiven är inte lika självklara som när man fotograferar blommor och djur. Man behöver fokusera blicken. Och ljuset är en lynnig hjälpreda. Plötsligt tänder det till, och sedan slocknar det lika fort som det kom. Gråljuset gav oss dock stabila förhållanden, vi kunde komponera utan att forcera.

För en fotograf ger landskapen motiv i både stor och liten skala. Här en detalj på de små myrarna som kännetecknar Tyresta.

Som kursledare fick jag inte så mycket energi över till eget skapande. Man ska ha koll på orienteringen och hjälpa till. Det är lätt att gå vilse i Tyresta. Och även om flertalet deltagare inte är duvungar med kameran, vill de gärna diskutera komposition och teknik vilket är själva meningen med en workshop. Några egna bilder visar jag i denna blogg.

Denna klippa är en märklig formation i nationalparken. Mestadels är terrängen odramatisk.

Bildbehandling i Nationalparkernas hus.

Det blev två trivsamma utflykter. Den första dagen gick vi genom nationalparkens urskog som jag känner väl eftersom jag gått där sedan barnsben och skrivit en bok om Tyresta (se mina böcker på boksidan). Under kvällen tittade vi på dagens bildskörd i Nationalparkernas hus som ligger i Tyresta by. Den andra dagen ägnade vi åt innerskärgården i Åva och promenerade till eklunden på Stavholmen och vandrade sedan efter Åvaån upp till sjön Lanan. I dessa delar mötte vi en annan miljö än den vildvuxna urskogen.

Utflykten till Stavudden.

De grova ekarna på Stavholmen.

En bonsaitall vid Åvaviken.

Det extremt låga vattenståndet till följd av långvarigt högtryck har blottlagt stranden längst ut på Stavholmen.

Åvaåns bäckravin hade ovanligt lite vatten denna torra höst.

En workshop är mycket mer än en kurs i litet format. Den är även en social upplevelse. Man tillbringar sin tid i naturen med likasinnade som också tycker om att ströva med kameran och upptäcka naturens skönhet. Man pratar fotografi och natur. En mycket trevlig sysselsättning.