I skuggan av välkända destillerier finns många mindre uppmärksammade trots att de kan leverera whisky av yppersta klass. Ett av dessa är Balblair vilket hör till de allra äldsta i Skottland. Destilleriet etablerades 1790 och var på den tiden det tredje i landet som fick officiell status. Whiskyhistoriens grand old man Alfred Barnard skrev om trakten kring Balblair i sin klassiska bok från 1887 The whisky distilleries of the United Kingdom: ”In the former days the whole neighborhood abounded in smuggling bothies …”. Området hade uppenbarligen anor i whiskybranschen.
Balblair ligger drygt fem mil norr om Inverness i norra högländerna. Under en Skottlandsresa som jag gjorde ensam i januari 2014 passade jag på att besöka Balblair. Jag hade en hyrbil och körde inledningsvis genom det mäktiga landskapet vid Loch Torridon på västkusten. Kvartade över i byn Kinlochewe, gjorde några dagsturer för att sedan ta mig till Edderton där Balblairs destilleri ligger naturskönt placerat i landskapet, inte långt från viken Dornach Firth vid ostkusten. Byggnaden har en arketypisk design med högrest pagod, men det man ser är inte den ursprungliga anläggningen för destilleriet. Originalet finns inte kvar utan den nu existerande uppfördes 1872 och placerades pittoreskt tätt intill den då nyanlagda järnvägen mellan Inverness och Wick.
I destilleriets långa historia blandas framgångar med bakslag. Slikt är en spännande bakgrund som adderar värden till drycken man smuttar, enligt mitt synsätt. Eller som en av nutidens gurus Jim Murray skriver i sin bok The classic whisky guide: ”I have always admired Balblair´s whisky”. Mellan 1911 och 1947 låg anläggningen i malpåse men destilleriet öppnades igen när en ny ägare tog över. 1964 expanderade man och byggde fler nya lagerhus.
För egen del har jag tidigare provat några av Balblairs tappningar, bland annat en egen tappning som gjordes på plats. Här vill jag berätta om den 18-åriga som jag nyligen beställt från utlandet. Tyvärr finns inte någon Balblair i Bolagets beställningssortiment. Destilleriets ägare Inver House tjänar för lite per flaska i Sverige och har dragit sig ur här. Jag beställde hos https://shop.whiskybase.com/us/ 
De senaste decennierna har destilleriet gett ut vintage-whisky med tillverkningsåret tydligt utskrivet på flaskans etikett. Många i fanklubben har gillat den approachen, men sedan 2019 följer man den rubricering som de flesta whiskynördar vill ha, nämligen hur många år som råwhiskyn lagrats i tunna. Försäljningen tog efter den ändringen fart internationellt.
18 år är en lång lagringstid och gammal betyder oftast bättre (och dyrare) whisky. Enligt mången auktoritet är omkring 18 år den optimala lagringstiden för smakernas utveckling. Med gammal maltwhisky i sitt glas dricker man tid, ett filosofiskt konstaterande värt att tänka på.
Vad är speciellt med Balblair? Fast destilleriet är litet till formatet och bara har två pannor i drift är bemanningen anmärkningsvärt stor, nio personer närmare bestämt. Ledningen föredrar manuella metoder framför den automatisering som har svept fram över mängder av destillerier. Ett plus i kanten för detta manuella stuk, tycker jag. Whiskykultur handlar om traditioner. Man använder orökt malt. Destilleriet vill framhäva de smaker som kommer från vörtens estrar, i detta fall blommiga aromer som är dräktiga med fruktsmak härstammande från jästen. Slutresultatet garanteras av de kompakta päronlika pannorna som ger mycket kopparkontakt för ångorna under destilleringen. Man vill skapa en köttig råwhisky som reagerar uttänkt med tunnans ek när den lagras, vilket i slutänden ger en fyllig kropp.
Mina intryck: Doften blandar kola och päron mot en bakrund av tydlig läderarom. I munnen är den underbart balanserad och förenar friskheten hos en fruktjuice med råa stänk av ek från tunnan och en smygande vanilj i bakgrunden. Kroppen är medelfyllig och ganska hal vilket ger finfin täckning i gommen. Inga bittra toner kommer fram. Lång eftersmak. Med några droppar vatten blir whiskyns öppnare, men det ger ingen stor skillnad. Som helhet en whisky i övre klassen. Jag ger den 89 poäng i 100-skalan.
