I byn Bushmills ligger ett destilleri med samma namn. Anläggningen utstrålar whiskyhistoria och finns i byns utkant, vid ett hemtrevligt vattendrag som rinner från de långsluttande höjdsträckningar som kännetecknar landskapet i denna nordliga del av Nordirland, i County Antim. Vyerna böljar storvulet som utdragna havsdyningar och kusten är dramatisk med höga klintar inklusive världsarvet Giants Causeway, där tusentals tätt packade pelare av bergarten basalt trippar ner i havet. I Bushmills inspirerande besökscenter märks att personalen är stolt över sina anor och miljön runtomkring. På en guidad tur berättar man att destilleriet fick sin licens redan 1608 när kungen av England gav Sir Thomas Phillips privilegiet att destillera whiskey i denna nejd. Guiden nämner dock inte att det dröjde 175 år innan ett destilleri i konkret mening uppfördes. Denna uteslutning av fakta har jag överseende med, för verksamheten är i alla händelser extremt långvarig. Destilleriet skryter med att vara världens äldsta. De två stiliga kölnorna i den långa ladan som är byggd av sten utstrålar patina. Numera är whiskeyn man tillverkar orökt, men fram till 1970-talet använde man torvrökt malt.
Bushmills är känt för sin trippeldestillerade maltwhiskey, alltså whiskey med irländska stavningen. Man har producerat maltwhiskey längre än något annat irländskt destilleri. Tekniken med tre destilleringar skapar en frisk och mild dryck för att vara starksprit. Inga sulfiter eller andra bismaker ger sig till känna, kopparn i pannor och rör har destruerat ovälkomna smakämnen, och med tre destillationer blir kontakten mellan ångor och koppar mer återkommande än än vid normala två. I sanningens namn är trippelprocessen hos Bushmills ganska nymodig och infördes först på 1930-talet. Metoden härstammar från erfarenheterna man hade vid kokning av irländsk potstill-whiskey, en typ som inte länge produceras i Bushmills. Sedan länge framställer destilleriet ett par sorter av blandwhiskey plus flera singelmaltar av växlande ålder som är välkända i whiskyvärlden. Till allmänna karaktären är dessa snarlika den likaså trippeldestillerade skotska låglandswhiskyn från Auchentochan.
Jag besökte Bushmills för många år sedan. Idag läppjar jag Bushmills 16 åriga maltwhiskey i lugn och ro hemma. Har beställt en pava på Bolagets beställningssortiment (829 kr) och kan konstatera att sedan mitt besök i destilleriet har flaskan fått en ny design som blivit kantigare och mer elegant. Bushmills 16 Year doftar blommigt och inbjudande med en mix som innehåller dunster av päron, ljung och jord, och den smakar fräscht och läskande med tillkommande inslag av kokos, frukt och kryddor, allt i en lättflytande vätska som samtidigt är komplex och ger en lång vinös eftersmak. Hemligheten är att whiskeyn lagrats på tre olika first fill fat. En batch råwhiskey delas efter destilleringen i två delar varav ena hälften får ligga 16 år bourbonfat, och den andra lika länge på sherryfat. Efter denna tid blandar man whiskeyn från båda faten vilket får dem att gifta sig och slutlagrar blandningen ett år i ett fat som innehållit portvin. Resultatet är en fyllig, smakrik och ändå lättsam slutprodukt. Många klassar 16-åringen som en av de bästa whiskeysorterna som levereras från ön Irland. Tre tunnor till lagringen är ett grepp som ger påtaglig utdelning för det anrika destilleriet. Dock störs jag av att man vid buteljeringen spär ut innehållet till 40%. De hade gärna fått leverera whiskeyn i styrkan 46% eftersom lite mer av whiskyns ursprungliga smaker i sista fatet därvid följer med drycken till flaskan, och då kan vi nördar själva med hjälp av vatten avgöra vid vilken styrka den smakar allra bäst. Utspädning till 40% uppfattar vi som en anpassning till den breda marknaden. Hursomhelst, i min mun är detta en av de godaste (i ordets rätta bemärkelse) malt som jag har smakat. 94 poäng från mig (av 100).
Från besöket 2011 har jag en 12 årig Bushmills som försetts med mitt namn på destilleriets etikett. Den har stått orörd fram till nu när denna blogg skrivs 2023. Dags att provsmaka, finns ingen anledning att spara den längre. Som det verkar har man numera slutat ge ut en 12-årig och koncentrerat sig på en 10-årig som blivit destilleriet standardprodukt (529 kr på Bolagets beställningssortiment). 12-åringen är påtagligt mildare och tunnare än 16-åringen och ger i munnen en tillkommande ton av kolasmak som gör den ännu mer lättdrucken än sin äldre broder. Den är dock påtagligt mindre komplex och eftersmaken kortare. Ändå mycket god och prisvärd. 89 poäng från mig.