Skriver man ”damwhisky” om denna populära dram får man väl en snyting. Men beteckningen är faktiskt relevant, för detta destilleri leddes under 1800-talet av två prominenta damer. Den första var Helen Cumming som hade gift sig med grundaren och hembrännaren John Cumming som sedermera fick sin whiskylicens 1824. Efter en ombyggnad 1885 tog svärdottern Elisabeth Cumming över chefsskapet och hon blev vida känd som ”whiskybranschens drottning”.
Den röda dörren är entrén till besökarnas reception.
Damwhisky kan också syfta på karaktären hos Cardhu. Smaken är otroligt mjuk och följsam, inga skarpa, peppriga och alkoholstinna toner, bara en fräsch och elegant blandning av frukter och nötter, och inget som skaver i gommen. Smaken är släkt med Johnnie Walker, typ Blue Label men utan rökigt inslag och utan den aningens stickiga sötma som grainwhisky alltid tillför en blend. Cardhu är med detta sagt hemort för den berömda och bästsäljande blenden Johnnie Walker vars bolag köpte destilleriet 1893.
Receptionen i Cardhu.
12-åringen är den mest kända, men med ytterligare lagring adderas mer fattoner, och whiskyn bli tätare.
Cardhu är nog den mest lättsmälta whiskyn av alla från Speyside. En bra starter för folk som vill lära sig tycka om singelmalt, och en av världens mest sålda malter. Flyktig kropp, gräslikt omfång (obs inte gräsligt). Nog appellerar den mer till hjärta än hjärna. Enligt många tyckare på nätet är smaken alltför okomplicerad, men nördarna kan lätt bli snobbiga. Ibland, när man ledsnat på intellektuella utsvävningar om alla smaker man tror sig hitta i en malt, vill man smutta något omedelbart gott och läskande. Cardhu är en av de bästa i den genren och kul att den äntligen går att köpa i Sverige. Här har jag testat 15-åringen som nu finns på Systembolaget för 519 kr. Helt klart en whisky i den övre delen av whiskygraderingens hundra-skala. Jag är beredd att ge den 90 points.
