Blommande körsbärsträd är japansk harmoni.
Flaskan påminner om en elegant karaff, är utformad efter de 24 japanska årstiderna. Och den samspelar utmärkt med innehållet. Hibiki betyder resonans, klangen från en njutares själ. Alla sorter med detta namn räknas som premiumblendar tillverkade av japanska Suntory. Alla består av blandade malt- och graindestillat av mycket hög klass. Det finns fyra Hibiki, en 12-årig, en 17-årig, en 21-årig och den jag testat här som kallas Japanese Harmony. Tidigare har det funnits en 30-åring. Sorterna är mycket populära bland whiskydrinkers och samtidigt prisade av nördar, inget självklart samspel. Särskilt uppskattad är 21-åringen som utsågs till världens bästa blend 2013.
Hibiki såg dagens ljus i slutet av 1980-talet och produceras av Suntory, det äldsta whiskybolaget i Japan. Från början var detta en vinhandel som startades av Shinjiro Torii. 1921 byggde han landets första destilleri, Yamazaki utanför Kyoto. Åtta år senare lanserades bolagets första maltwhisky, vilken förstås också var Japans första. Långt senare, 1973 etablerade bolaget Hakushu som är världens största destilleri. Suntorys båda anläggningar har en komplex utrustning, åtskilliga lagringstyper och många recept att följa. Variationsmöjligheterna är stora. Yamazaki innehåller sex kittelpannor av olika format, två typer av jäskar och man använder fem sorters ekfat med olika ursprung. Allt detta möjliggör i olika kombinationer, 150 skilda whiskystilar. Maltwhiskyn som produceras är ofta förföriskt god, och i enlighet med japansk smak generellt sötare än skotsk, men lika komplex. I Japan har man lärt sig den ädla konsten att destillera säd, man kan den lika bra som i Skottland, fast på sitt eget sätt. Till Hibiki används ett tretiotal maltwhiskysorter, men antalet varierar mellan årgångarna.
Gyllene templet i Kyoto.
Hibiki 17 år har kanske främst blivit känd för dess suveräna varumärkesplacering. Whiskyn fick nästan en huvudroll i omtalade filmen ”Lost in translation” av Sofia Coppola, en rulle som nominerades till flera Oscars 2004. Handlingen cirklar kring en livstrött skådis (spelad av Bill Murray) som åker till Tokyo för att medverka i en reklamfilm för Hibiki 17. Relationer uppstår, whiskyn visas upp och filmen är klart sevärd, även Hibiki förutan.
Prover i Yamazaki Distillery.
Första gången jag testade Hibiki var just denna 17-åring. Det var på en vandring över ön Yakushima. Om detta har jag skrivit i min bok ”Whiskyns landskap”. Jag noterade flyktig doft, och att den smakar som en fräsch, lättviktig och balanserad fruktcocktail. Senare smakprov av 21:an stärkte min affektion för Hibiki. Denna årgång har mycket mer komplex sötma, är betydligt fylligare och mer maltig med klara sherry-toner. En absolut världsklassvirre.
Den nya sorten, Hibiki Japanese Harmony, är sötast av dem alla. Den smakar som flytande sockerkaka, en association som redan dyker upp i den fylliga och innehållsrika doften. Svaga och främmande ekångor ger sig också tillkänna och återkommer strävt i gommen. Whiskyn är rund i karaktären med vanilj och kola som tydliga biflöden. Smakmässigt ligger den på samma kvalitetsnivå som filmkändisen. Jag ger den 89 poäng. Finns på Systemet för 639 kr.
De har även gjort en Single Malt som heter just Yamazaki. Den 12-åriga är väl värd att prova om du får chansen. Tror inte den går att få tag på i Sverige längre. Min nuvarande flaska köpte jag på en finlandsbåt. Min favvis men som jag snålar på eftersom den är svår att få tag på.
Kul att du hittat hit. Yamazaki har jag god koll på och har besökt destilleriet. Håller med dig om 12:an som är en höjdarwhisky, men av japanerna gillar jag nog generellt Nikkas drycker bäst.
Jag får väl leta rätt på en Nikkas jag med. Har aldrig provat dem. :0)
Hittade hit från en tråd på Utsidan som länkade till blogginlägget om paddlingen. Du är dock inte direkt okänd för mig egentligen. Jag har väl ett par tre böcker om fjällvandring som du skrivit/fotat som jag köpte i samband med kurser i fjällvandring. Nån är till och med signerad tror jag :0).
Sen är jag ju intresserad av foto och även om jag jobbade med annan typ av foto så är ju inte fotokollektivet större än att man har koll på de som släppt så många böcker som du :0).
Ha det bäst.