Lagavulin – rökwhiskyns adelsmärke

img_2823

På Islay pågår sen länge ett trehärarslag. Whiskynördarna fightas för Lagavulin, Ardbeg och Laphroig. Vem gör världens bästa rökwhisky. Kampen verkställs med ord och pågår även i Sverige, där rökig whisky har fler anhängare per nörd än något annat land. Nämnda destillerier är de mest uppburna bland rökwhiskyns fotfolk. Men faktum är att alla öns whiskymakare föredrar rökiga sorter (utom Bunnahabhain); Bowmore, Caol Isla, Bruichladich och Kilchoman. Däremot är whisky från Islays mest udda destilleri Bunnahabhain oftast rökfri, även om sådana utgåvor förekommer. Sammanfattningsvis kan man säga att Islay är rökwhiskyns hemort på Jorden. Trehärarslaget involverar adelsmärkena och Lagavulin har länge tronat som monarken.

img_3196
Sydkusten på Islay nära Mull of Oa

Lagavulin har en särställning för mig. Det var den första rökiga whisky jag provade, standardvarianten med åldern 16 år, en sensationell dram för personer som aldrig tidigare smakat rökwhisky. Elddopet inträffade på 1990-talet. Fet oljig vätska valsade runt i min mun, komplexa aromer kittlade näsan, och den utpräglade smaken av finska tjärpastiller förvånade mig vid första klunken. Som lakrits-freak fastnade jag direkt, vilket hände innan jag hade några som helst kunskaper om maltwhisky. Ridån gick upp för sinnena.

img_3056
Betade hedar på Islay.

Varför hyllas rökig whisky av så många nördar? Kanske för att de grovhuggna aromerna triggar något undermedvetet. Kanske för att denna typ av whisky smakar som doften av ett väderpinat segelskepp som återvänt efter många års vilda äventyr på de sju haven. Kanske för att den rökiga auran väcker mer revolutionära associationer i jämförelse med den finlemmade maltwhiskyn från Speyside, som snarare verkar höra hemma i en Chesterfield-fåtölj. Det ryms mycket manschauvinism i en flaska rökwhisky.

img_2874
Torvtäkt på Islay.

Röken kommer från torven. I tidernas begynnelse var all whisky rökig. Torv förekommer rikligt i kelternas trakter på brittiska öarna, där whiskyn uppfanns. Torv var en av de råvaror som beredde vägen. Man värmde husen med den och brände sin whisky med samma bränsle, eller rättare sagt man torkade sitt mältade korn över kölnor som brann med torv. Röken innehåller aromatiska fenoler som impregnerar malten och sedan följer med genom hela destilleringen fram till råwhiskyn. Halten fenol i en whisky mäts som koldioxid i luften, i PPM parts per million. Lagavulin har 40 ppm, Laphroig 35 och Ardbeg 50. Detta är tronsviten, med ”Laggan” i ett mellanläge, både geografiskt och fenolmässigt.

img_2962
Port an Eas, Islay.

Där Lagavulin ligger på sydsidan av Islay, mitt emellan Laphroig och Ardbeg, höll lönnbrännare till på 1700-talet. Första licensen för Lagavulin gavs 1815, namnet betyder ”dalens kvarn”. Sedan dess har man varit en stadig producent och ”whiskyns Linné” Alfred Barnard skrev 1887 att Lagavulin är den mest prominenta av de få singelmaltarna som folk kunde skaffa. Då hade marknaden tagits över av blendarna. 1997 blev 16-årig Lagavulin utnämnd som en av sex ”Classic Malts” av ägarkomplexet United Distillers. Denna utgåva har länge varit omvittnat elegant och välbalanserad, som en kung av Islay. På senare år har 16-åringen changerat enligt flera bedömare, den har blivit tunnare i både konsistens och smak.

dscf1035

Till detta test har jag provat Lagavulin Distillers Edition, en variant som har dubbellagrats och under mesta tiden legat på buorbonfat för att avslutningsvis hamna i fat som innehållit sherry av Pedro Ximénez. Åldern är 16 år och den är destillerad 1997, tappad 2013.

Aromerna i Distillers Edition mixar russin, torv, rök samt en tångliknande doft av jod. Whiskyn luktar medicinskåp eller ska vi säga Lapsang Souchong, kinesiskt te med rökig arom. Sötman från sherryfatet poppar upp i munnen och skapar en cocktail av vanilj, kola, lakrits och torvrök som tongivande smakämnen, allt i en fet och fruktig komplexitet där också en ton av dadlar gör sig påmind. Kroppen känns medelfyllig. Vill man ha rökig whisky är detta ett mycket gott val. Lagavulin Distillers Edition är mer läskande än den stramt torra Ardbeg, mer elegant än den juice-liknande Laphroaig, och sötare än sin egen 16-åriga broder. För mig blir det 90 poäng, men inte mer eftersom jag bara är en periodare när det kommer till rökig whisky. I min värdeskala kan rökwhiskyn aldrig nå samma höjder som de bästa rökfria. Ca 800 kr på Systembolaget.

img_3300
Mull of Oa, Islay.

11 tankar på “Lagavulin – rökwhiskyns adelsmärke”

  1. En av mina absoluta favoritwhiskys. Trevliga recensioner och som vanligt kanonbilder. Visste inte att du besökt så många destillerier.

    Svara
    • Hej Ove, kul att du hittade hit. Jag besökte många destillerier när jag arbetade med boken ”Whiskyns landskap”.

      Svara
  2. Hej Claes och tack för såväl fint Sarek-reportage (som jag fick länken till av min gamle studiekamrat – Biologi, tillika dryckesbroder Peter Hanneberg) som mycket intressant Lagavulin-spalt. Precis som för dig så öppnades single-malt whisky-dörren för mig tidigt 90-tal och av den berömda 16-åringen… och på den vägen är det… Blir mest Lagavulin 16, Ardbeg 10 och Caol Ila 12 samt Laphroaig four casks här i Aroeira, Portugal. Priset på min ”käresta” har dock nästan dubblats sedan vi flyttade hit för 2,5 år sedan, sååå… T o m Systembolaget säljer den MKT billigare!
    Vad jag egentligen (oxå) ville, var att tacka dig för tipset på Laggans ”Distillers Edition” – Den låter absolut MKT drick- o njutvärdig. Ska se om jag hittar den här nere i ngn online-shop, Portugiserna är inte stora på whisky (el Cognac el gammal rom), de dricker främst den (i mitt tycke) snäppet mindre oädla drycken än fotogen: Medronho…
    Fy f_n – NU blev jag rökwhisky-sugen på allvar! Önskar dig en god kväll och hoppas vi kan ses vid en av Peters framtida, prestigefyllda och traditionstyngda sensommar-grillkvällar!

    Svara
    • Hej Per, kul att du hittade till den här whiskytesten och Sarekbloggen. Laggan har enligt mångas och min bedömning levererat lite ojämn kvalitet de senaste tiotal åren. I min gom har faktiskt andra distilleries med rökig whisky tagit över, t ex Kichoman och även prisvärda Finlaggan, Caol Ila är inte dålig, och laggans Distillers Edition tycker jag håller måttet. Om portugisiska marknaden vet jag inget men hoppas du hittar den sistnämnde. Ja, det vore trevligt att ses hos Peter. Allt gott /Claes

      Svara
      • Mmm, jag hade av div skäl ett 10-årigt uppehåll på mitt Lagavulin-drickande fr c:a 2008 såååå… jag har inte noterat ngn kvalitetsförändring. Här nere har jag det senaste året återupptäckt Caol Ila – RIKTIGT fin tycker jag och dessutom prisvärd.
        Jag kommer definitivt testa Lagans Dist Ed och blev nyfiken på såväl Finlaggan (Batch strength 50%?) och Kickoman… hittar dock inte den sistnämnda på systemet… Lev väl så hörs vi!

        Svara
        • Ja jag såg att Kilchoman blev felstavat men du hittade rätt. Jag har testat Sanaig som är ligger fint i mun.

          Svara
          • Perfeito e muito obrigado som vi säger här!!! Hittar varken Finlaggan el Kilchoman härnere så det får vi spara tills vi kommer till Svedala om dryga månaden. den som väntar på ngt gott…. väntar ALLTID för länge ;) !

            Hörde att det idag åter snöar på era breddgrader. Håll ut, det kommer en vår… och en sommar!!!… säger jag, nyss uppstigen ur vår pool (end soluppvärmd 19C) och med (svensk) högsommarvärme sedan 1-2 veckor.

          • Tack för den avundsvärda kommentaren! Men i sommar har vi längre dagar än därnere.

  3. Eeeehhhh, Kilchoman fanns visst… hade bara (precis som du) tappat l:et!!! ;)
    Vilken av de tre (som bolaget säljer) vill du främst rekommendera?

    Mvh,
    PerL

    Svara

Lämna en kommentar