Japans största nationalpark Daisetsuzan finns på Hokkaido, samma ö där det fantastiska destilleriet Yoichi är placerat.
Japansk whisky intresserar mig nästan lika mycket som den skotska. Det historiska arvet är förstås mindre, men ändå händelserikt. Dryckerna har hög kvalitet. Smakmässigt tillhör några sorter den godaste whiskyn som produceras idag. En särskilt fascinerande person är Masataka Taketsuru. Han brukar kallas den japanska whiskyns fader, även om hans tidigare chef Shinjiro Torii framställde landets första whisky. Händelserna utspelades på 1920-talet. På uppdrag av Torii for Taketsuru till Skottland för att lära sig hantverket, men när han kom tillbaka fullproppad med inspiration och dessutom en skotsk dam till hustru, skar sig banden mellan pionjärerna. Torii ville framställa en sötare whisky än den skotska. Han trodde att den smaken passade japanska gommar bäst. Taketsuru ville hellre förvalta skottarnas arv och etablerade senare ett destilleri på ön Hokkaido, med snarlikt klimatläge. Där föddes bolaget Nikka. Torii höll till i det varmare Kyoto och anlade Suntory Yamazaki, det första destilleriet att leverera en japansk whisky för hemmamarknaden. Året var 1929.
Ännu en vy från Daisetsuzan mot aktiva vulkanen Tokachi, en av japans hundra berömda berg.
Byst av Masataka Taketsuru i hans destilleri Yoichi.
Masataka och Rita.
Parets hem i Yoichi.
I sitt hem ville paret blanda japansk och skotsk design.
Ett decennium efter hemkomsten lämnade Taketsuru partnern Torii. Med hustrun Rita slog han sig ned i småstaden Yoichi, en timme med tåg från Sapporo. 1934 byggde de upp en replik på ett skotsk destilleri, med byggnader av gråsten och röda pagodliknande tak. 1940 lanserades den första maltwhiskyn av deras bolag som fick heta Nikka. I det mesta som rör produktionen ville Taketsuru bevara och även förädla skottarnas tradition. Lagerhusen var exempelvis efter skotsk prototyp, ouppvärmda med tunnorna placerade på jordgolv.
Yoichi är välskött som en japansk trädgård.
Pannhuset i Yoichi.
Lagerhus.
Sitt andra destilleri byggde Nikka 1969 nära staden Sendai cirka 30 mil norr om Tokyo. Både detta som nu kallas Miyagikyo, och Yoichi, levererar idag många olika sorters whisky, det förstnämnda producerar mest japanskt särpräglade sorter med föga torvrökt malt, och Yoichi gör oftast en maltigare whisky med växlande grad av rökighet. Båda anläggningarna är rikt utrustade med kittelpannor av olika utseende och Miyagikyo har även kolonnapparater för att tillverka fin grainwhisky. Dessa kallas Coffey Stills efter uppfinnaren Aenas Coffey som kom på tekniken under 1800-talets första hälft.
Några utställda flaskor i destilleriet
Blenders Bar i Tokyo ägs av Nikka. Här prövade jag den finaste whisky jag smuttat på, en Nikka Taketsuru 35 år gammal.
Nuförtiden ägs Nikka med sina två destillerier av storbolaget Asahi Breweries. I Nikkas sortiment intar premiumblendarna en central plats. Singelmaltarna från Yoichi och Miyagikyo är av världsklass. 15 år gammal Yoichi tillhör mina topp tio i whiskyns värld, men den och de andra årgångarna hittar för närvarande inte vägen till Sverige. Enligt uppgift har man slutat ge ut åldersdefinierad whisky – trist. De som finns kvar kan man beställa rån brittiska hemsidor. Blendarna har lanserats på bred front och dominerar utbudet. Med sin mix av maltwhisky från de två destillerierna, plus inslagen med deras välgjorda grainwhisky är de framgångsrika. På Bolaget finns flera. Här testar jag de mest kända, alla högklassiga och väl värda att införskaffa.
”Nikka from the barrel” är en prisvinnare och utsedd till världens bästa blend 2007 och 2010. Detta är en enastående blandning av malt– och grainwhisky från Yoichi och Miyagikyo. Ingen ålder uppges på flaskan men lär vara 10-12 år innan blenden slutlagras ett halvår på buorbonfat efter mixningen. Detta för att få alla ingredienserna att gifta sig, och från dessa slutfat tappas whiskyn på en säregen fyrkantig halvlitersflaska. Eftersom den kommer outspädd kallas den ”from the barrel”. Alkoholhalten är hög och 51,4 % och vatten krävs enligt min uppfattning för att den ska bli god, men den ska inte blandas ihop med singel cask, ett begrepp som avser singelmaltar från bara ett fat. Doften hos denna Nikka-blend är fyllig med dominerande sherrysötma och svaga dunster av päron och lite rök. Den är lika fyllig i munnen där vaniljsötman tar kommando och ackompanjeras av en gnutta kryddighet. Whiskyn bör späs ut i omgångar för att få ned alkoholattackerna. Russin kan jag också urskilja och framför allt ekaromer från tunnan. Karaktären är balanserat helgjuten och innehållsrik på samma gång, inga tydliga sidospår i smakregistret. God som en spetsad sockerkaka. 91 poäng i min bedömning. Pris 409 kr
”All malt” smakade jag för första gången på en test med japansk whisky som jag deltog i. Det var i början av 2000-talet innan den japanska whiskyn var riktigt känd här hemma. Jag blev imponerad av den insmickrande smaken. ”All malt” består som namnet säger av olika maltwhisky från ovannämnda destillerier. De flesta av maltarna är gjorda på vanligt vis med kittelpannor, men det finns också inslag av maltwhisky som destillerats i kolonnpanna i Miyagikyo. Det är samma panna som används för grainwhisky. En söt och torr doft återspeglar den mjuka smaken som bärs upp av kolasötma och uppstickande toner av banan. Eftersom denna maltblandning bara håller 40% gör utspädning med vatten ingen större nytta. En god allroundare vill jag kalla den, perfekt bjudwhisky. Jag ger den 88 poäng. 395 kr.
”Nikka Super Whisky” var från början sammansatt för att ge ära åt Taketsurus hustru Rita. Han tog fram receptet själv innan den lanserades 1962, året efter hennes död. Blenden kom ut i en exklusiv och designad flaska som väckte uppmärksamhet. Någon kontinuerlig produktion blev det dock aldrig. 2007 återuppstod drycken efter diverse experiment där Nikkas masterblenders analyserade den ursprungliga och utgångna whiskyn. Merparten i dagens blandning utgörs av grain. Nästan hälften av de ingående maltwhiskysorterna består av lättrökta destillat från Yoichi upp till 20 år gamla. De flesta ingående maltar har legat till sig på sherryfat. Sheryysötman slår därför igenom, men i doften ger sig även lätt rökarom tillkänna, liksom citron. I munnen uppstår en klockren karaktär av kola med viss pepprighet och smaken av kanderade nötter. Röken poppar upp svagt och även utspädd honung lyckas jag identifiera. Extremt god och med styrkan 43% ingen whisky som kräver vatten. 91 poäng av mig. 549 kr.
”Nikkas Coffey Grain Whisky” är gjord av omältade sädesax och ingår som ingrediens i bolagets blendar. Att på detta sätt separat buteljera basen för olika blendsorter är ovanligt. Denna grainwhisky tillverkas av majs med inslag av korn i vörten som därefter fermenteras och destilleras i en kolonnpanna. Hade denna whisky tillverkats i USA kunde den fått kallas buorbon. En stickig majssötma som kännetecknar amerikansk whiskey känns i doften. Smaken är oväntat mild och rund och har klart släktskap med släktingen. Men den är mer enkelspårig än de ovannämnda blendarna från Nikka. Coffey Grain Whisky är lätt att sippa, särskilt med lite vattenspädning. 85 poäng av mig. 727 kr på Systemet.