LÄTT VANDRING I SAREK

_dsc3340

Vandring i Guopervagge.

Ett av syftena med min senaste tur genom Sarek i juli sommaren 2016, var att gå med mycket lätt packning (se bloggen om denna färd http://claesgrundsten.se/2016/08/jubileumstur-i-sarek-2016/). Jag ville testa hur lätt ryggsäcken kunde bli under 10 dagars vandring i området, med allt som måste med.

Låt mig börja med fotoutrustningen. Numera använder jag spegellösa digitalkameror. Den digitala eran har varit revolutionerande och bland annat medfört att filmpåsen inte behövs, redan det spar några kilon i mitt fall. Nu har de spegellösa kamerorna gjort sitt intåg. Frågan var om jag skulle ta med min systemkamera Fuji X-T1 (APC-S-sensor) plus några objektiv, eller endast min ögonsten SONY RX1r (fullformats-sensor), som har ett otroligt skarpt Zeiss-objektiv 35 mm som dock inte kan bytas ut, lätt vidvinkligt. Den senare väger bara 0,5 kg, men ger perfekta bildfiler som tål stora delförstoringar. Efter många överväganden föll valet på denna, plus ett mycket litet stativ Sirui T-025X som väger 0,8 kg. SONY-kamerans låga vikt och höga bildkvalitet var avgörande, dessutom tyckte jag mig inte behöva en systemkamera på denna färd. Efter alla år i Sarek var jag beredd att klara mig med bara ett objektiv, och dessutom föredrar jag en fast brännvidd framför zoomar, i alla fall när det kommer till vidvinkel. Fast brännvidd förstärker min bildkänsla när jag letar efter motiv och 35 mm är perfekt för landskapsbilder. Kameran hade jag i en vattentät kameraväska av märket Ortlieb. Extrabatterier behövdes också och jag tog med sammanlagt 5 till kameran, men garderade med ett portabelt laddningsbatteri, en Minigorilla för att kunna ladda kamerabatterier på fjället. Det vägde 0,3 kg. Att stå med tomma batterier i ett inspirerande läge är fotografens mardröm, men detta visade sig vara onödigt, min största planeringsmiss. Nackdelen med de spegellösa kamerorna är att de förbrukar mer el än spegelreflexkameror. Totalt blev det 1,9 kg för fotoutrustningen.

_dsc3603

Ryggsäcken var en Hyperlite 4400 Windrider. Vandrarstavar från Gipron.

Förr brydde jag mig inte så mycket om ryggsäckens vikt. Kamerautrustningen vägde tungt, under 1990-talet närmare 15 kg, med tre kamerahus för olika filmformat (småbild, mellanformat, panorama), flera objektiv till dem, samt ett stadigt stativ och dessutom en lös exponeringsmätare. Bara filmpåsen med cirka 80 rullar under en 10-12 dagars färd vägde 2-3 kg. Startvikten låg alltid mellan 35 och 40 kg. För detta krävdes en stor ryggsäck. En period hade jag en 120-liters säck som hade en egenvikt på 5 kg. Nu letade jag efter en rymlig ryggsäck som väger extremt lite. Till min förvåning hittade jag ingen Skandinavisk tillverkare med sådana ryggor i sortimentet. De som finns och kallas lätta rymmer som mest 50 liter och i dessa får man i mitt fall inte med allt som behövs för 10 dagar i Sarek. Jag skaffade till slut en amerikansk modell som heter Hyperlite 4400 Windrider (hyperlitemountaingear.com). Den är ganska dyr men högkvalitativt tillverkad i Maine, väger knappt 1 kg och rymmer minst 70 liter om inte mer, tack vare sin flexibla rullstängning. Den har välgjorda och elastiska ytterfickor av starkt nät. Säckens väv är helt vattentät, alltså slapp jag regnskydd. Jag köpte den av Avanza Kayak (http://www.avanzakayak.com) som importerar på prov. Sammanfattningsvis är detta den absolut bästa ryggsäck jag burit, sitter fint på min rygg och har små fickor i höftbältet där jag förvarade en vikbar mugg för att snabbt släcka törsten, en liten Silvakompass och liten monokulär Zeisskikare.

_dsc3585

Vandring på Luottolahko med Pårte-massivet i bakgrunden.

Sovsäcken var en extra lätt dunvariant Haglöfs Goga 1S 200, vikt 0,9 kg. Luftmadrassen Sea to Summit av deras lättaste modell, plus deras uppblåsbara kudde, sammanlagt 0,9 kg. Till tält valde jag Hilleberg Enan, ett enmanstält som utvecklats från deras beprövade modell Akto. Jag fann Enan vara ännu smidigare, ha högre sitthöjd, och framför allt vara lättare, 0,9 kg. En mycket trevlig bekantskap. Dunjackan Haglöfs LIM i vattentät påse, kom också med, 0,4 kg. Varm och bra att ha om det blir kallt.

 

_dsc3327

Läger i Guopervagge.

_dsc3464

Med dunjacka och kök på Skårvatjåhkkå, Sarektjåhkkå till höger.

Köket funderade jag länge över och valde Primus LITE+, som drivs av gas och har en avancerad brännare som man skruvar fast den lilla kastrullen på, 0,5 liter. Något vindskydd behövs inte och en kedja kommer med som kan användas på kamerastativet för att hänga köket i om marken är besvärlig. Brinntiden är 59 min för 100 gram gas. Eftersom jag bara behövde koka upp vatten var det lätt att mäta hur lång tid detta tog och sedan räkna ut hur mycket gas som behövdes för hela turen. Det stannade vid en gasbehållare på 230 g vilket först kändes väldigt lite men jag litade på deras uppgift och den var rätt, jag hade gas kvar efteråt. Fantastiskt, köket fungerade verkligen utmärkt. Med övriga köksprylar som tändstickor (jag litar inte på tändare, köket har en piezo), vikbar skål och mugg, titansked, fällkniv, gastuben med en extrafot för bättre stabilitet, och påshink (Sea to Summit) plus 2 st Platypus vikbara plastflaskor 1 liter respektive, att använda om jag behövde gå långt för att hämta vatten. Allt som allt 1,2 kg köksutrustning och för vattenhämtning.

_dsc3754

 

_dsc3604

Läger på Louttolahko.

Maten är ett kapitel för sig. Jag är ganska spartansk på fjällturer och nöjer mig med frystorkat. Bestämde mig för att äta 2 paket frystorkat om dagen för att få tillräckligt energitillskott, både till lunch och middag med andra ord. Totalt 20 paket. Till frukost blev det sammanlagt 20 paket Varma koppen söta soppor (mest blåbärs- och fruktsoppa) med müsli. Som tilltugg till te 30 skivor Leksands knäckebröd och 40 skivor av skivad ost och skivad påläggskorv. Maten vägde 6,2 kg.

_dsc3577

Sikt mot Skajdetjåhkkå från Sarvesvagge.

Om kläderna ska jag inte orda (se utrustningslistan nedan), däremot något om vad jag hade på fötterna. Första åren i fjällen gick jag med gummistövlar, sedan 1970-talet har det varit kängor på alla turer, kanske mest av gammal vana. Jag har prövat många modeller, cellgummivarianter från Lundhags, lädervarianter från Meindl och på senare år Haglöfs kängor. Jag har känt mig tryggt förvissad om att man behöver något kraftigt på fötterna, särskilt under bestigningar. Den här gången tänkte jag vara fräck och pröva små lätta trailskor. Jörgen Johansson, Sveriges främsta expert på fjäderlätt vandring, brukar säga att den vikt man spar på fötterna betyder oerhört mycket för vandringen. Jörgen har skrivit initierat om detta på sin hemsida (http://www.fjaderlatt.se/2009/05/vikten-av-skodon-nagra-vetenskapliga.html). Varje hekto mer i skodonen motsvarar fem hekto mer i ryggsäcken vad gäller energiåtgång. Troligen gör även kängornas styva sulor det mer energikrävande att ta ut stegen, jämfört med mjuka sulor. På denna Sarerktur använde jag Haglöfs Strive Mid GT Men, ankelhöga trailskor med mjuk sula där varje sko väger 0,4 kg, att jämföra med Haglöfs paradkänga Granit HI GT Men som väger 1kg styck. Den enskilda kängan är sålunda 0,6 kg tyngre än trailskon, vilket med en känga på vardera foten motsvarar 6 kilo mer i ryggsäcken sett till energiförbrukningen. Siffrorna talar för sig själva.

_dsc3574

 

_dsc3411

Hur det gick? Fantastiskt bra, har aldrig trippat så underbart lätt i högfjällen. Trailskorna gav mig skön markkontakt, kändes nästan som mockasiner, och vid vaden tog jag av strumpan, blötte ned skon som så liten den är och i det goa vädret som rådde, torkade snabbt på foten. Överhuvudtaget är trailskor mycket lättare att torka än kängor, också det en fördel. Hade dock gärna haft med mig lätta och slitstarka vadarpåsar om dylika funnes på marknaden (ska själv tillverka ett par framöver).

Mest förvånande var att skorna kändes så bra på bestigningarna, då jag gick långa sträckor över brutal blockmark. Hemmavid var jag orolig för att de inte var tillräckligt stadiga, men den suveräna kontakten med underlaget gjorde framfarten balanserad. På snöfälten var de dock kalla trots att jag hade damasker för att hindra snön att komma in i den låga skon. Hursomhelst ska smidiga trailskor bli min melodi framöver. Här måste tilläggas att jag hade mycket gynnsamma förhållanden på turen. Om vädret varit tufft kanske det hade känts kylslaget med ständigt blöta trailskor. Under höstar och vår när det kan vara riktigt kallt, kanske de inte är att föredra.

_dsc3569

Vandring genom Niedariehpvagge.

Vid vandringens start vägde ryggsäcken knappt 16 kg med allt för tiodagars vistelse i vildmarken. Tack vare detta, och inte minst tack vare de smidiga skorna kunde jag gå fortare än vanligt och därför stanna oftare än normalt för att fotografera. En Sarekpackning brukar för min del oftast väga 22-25 kg eller mer. Den här gången betydde skovalet minst lika mycket som packningens låga vikt, för den befrielse det var att vandra.

Konstigt nog har inte utrustningstillverkarna i Skandinavien satsat särskilt mycket på superlätta prylar. Efterfrågan har kanske varit liten, fjällvandrare är nog ett konservativt släkte. Med den materialutveckling som nu pågår borde man kunna få ned vikten på det mesta som behövs under en fjälltur. Konsumenterna borde ställa krav på det, utrustningstillverkarna vända sin fokus från design till funktion. I USA är däremot ultralätt vandring sen länge kult. En del vandrare tävlar om vem som klarar sig med minst utrustning. Tillverkarna är många. Den belgare jag träffade i Sarek (se bloggen om färden) tillhörde eliten. Hans inkvartering var en pressening (Tarptent) som hölls uppe med hjälp av vandrarstavarna. Inunder hade han ett superlätt myggnätstält att sova i. Köket var en tjock ölburk som var öppen uppåt och nederst hade han lött på en kjol av ytterst tunn konservburksplåt. Under kjolen la han en liten skål och eldade med esbit-tabletter. Det hela vägde mindre än 1 hekto. På fötterna hade han kraftiga löparskor.

Nå, det finns en filosofisk dimension som gömmer sig i sammanhanget. När man går med lätt packning är det extremt komfortabelt under travandet, men komforten vid lägerplatserna blir sämre jämfört med en ”normalpackning”. Vilken komfort som är viktigast är en personlig fråga. Jag valde ett mellanläge och skippade exempelvis en bok att läsa i och fickpluntan med den vanliga färdknäppen. Saknade ingetdera!

En annan sak är fjällsäkerheten. Ju lättare prylar desto mer utsatt blir man i hårt väder, generellt sett. Under min ensamtur hade jag med en satellitsändare som kan sända räddningsmeddelanden, en Spot Gen 3( https://www.findmespot.com/downloads/SPOT3_User_Guide.pdf). Med den sände jag ut min position som kunde läsas på nätet, vilket många gjorde och följde färdens vägval. Vid behov kan man kalla på hjälp med ett meddelande.

_dsc3606

Satellitsändaren.

Utan tvivel har detta varit min skönaste Sarektur. Vädret gjorde sitt till, men den lätta utrustningen har också varit fundamental. Avslutningsvis vill jag här göra en praktisk indelning av fjällturernas upplägg under typ en 10-dagarsvandring. Naturligtvis är det enklare att få ned packningens vikt om man går i ett sällskap, jämfört med en ensamvandring som denna. För den som vill veta mer rekommenderas boken ”Vandra fjäderlätt”, av Jörgen Johansson.

_dsc3541

Utsikten från Skajdetjåhkkå.

Tungviktsturer:

när man inte drar sig för tung packning vid start (25 kg eller mer) och därför tar med mycket prylar. Passar bra om man vill ha ett komfortabelt basläger att göra dagsturer från, och/eller vill ha mycket fotoprylar, klätterutrustning eller satsar på kulinariska upplevelser. Vandring i kängor är att rekommendera.

Mellanviktsturer:

packningens startvikt ligger kring 20-25 kilo, ganska normalt för tiodagarsturer med hyfsat komfortabel övernattning i tält. Vandring i kängor eller trailskor är en smaksak.

Lättviktsturer:

passar när man vill få ned packningens vikt ordentligt genom att avstå lite komfort i lägerlivet. Packningens vikt inklusive tält blir ca 15-20 kilo vid start. Vandring i trailskor rekommenderas. Passar också bra om man går på stugtur utan tält och sovsäck och köper proviant i stugorna. Min Sarekfärd vill jag kalla en lättviktstur.

Fjäderlätta turer:

En utmaning i vildmarken. Kräver mycket erfarenhet och att man trivs med spartanska förhållanden. Bara den absolut lättaste utrustningen tas med, kanske ”löparskor” på fötterna. Startviken ska inte behöva överstiga 12-13 kg.

Min utrustningslista under denna tur

Basutrustning:

Vattentät ryggsäck 70 liter, Hyperlite

Enmanstält, Hillebergs Enan

Dunsovsäck i vattentät påse, Haglöfs Goga 1S 200

Luftmadrass med blåspåse & uppblåsbar kudde, Sea to Summit

Dunjacka i vattentät påse, Haglöfs LIM

Summa: 3,8 kg

Köksutrustning:

gaskök, Primus Lite+

tändstickor

vikbar skål & mugg, titansked, fällkniv

liten gastub 230 g med fot

Summa 0,9 kg

Vattenhämtning:

påshink, Sea to Summit

2 st vikbara plastflaskor, Platypus

Summa 0,3 kg

Säkerhet:

nödsändare GPS, Spot Gen 3

extra glasögon

visselpipa

Summa 0,1 kg

Reparation:

multiverktyg, Leatherman

lagningslappar madrass

koppartråd

sladdhållare av nylon

nylonlina

pytteliten tub snabbklister

Summa 0,3 kg

Sjukvård & hygien:

plåster

elastisk binda

desinfektionsdukar

Alvedon

receptbelagd smärtstillare

delbar tandborste

liten tandkrämstub

solsalva, Arméns

våtservetter, Sea to Summit

handduk, Sea to Summit

myggmedel, Djungelolja

myggnät för huvudet

toapapper

Summa 0,6 kg

Kläder i vattentät påse:

regnplagg parkajacka & byxor, Haglöfs LIM

tunn tröja, Haglöfs

vindblus, Haglöfs

supertunn vindanorak, Haglöfs (60 gram)

extrakeps & toppluva

silkesbalaklava & buff

1 extra vandrings-Tshirt

1 par extrastrumpor

undertröja & långkalsonger, Haglöfs

extra kortkalsonger

tjock & tunn handske

handledsmuddar, Houdini

vattentät skalvante goretex, Haglöfs

kortbyxor, Haglöfs

Summa 0,8 kg

Fotoutrustning:

spegellös fullformatskamera med 64 Gb SD kort, SONY RX1 r

5 st extrabatterier för kameran

extra SD-kort 64 Gb

vattentät kameraväska, Ortlieb

stativ

portabel laddare med USB sladd, MiniGorilla

Summa:1,9 kg

Extrautrustning:

vikbart sittunderlägg

monokulär kikare, Zeiss 8×20

mobiltelefon, LG 4G

dagbok & penna, Moleskine & SpacePen

plånbok med kort & cash, Sea to Summit

Summa: 0,6 kg

Orientering:

karta, Calazo Sarekkarta 1:50 000

kompass, liten Silva

klocka med höjdmätare, Suunto

Summa: 0,1 kg

Vandringsutrustning:

ankelhöga trailskor, Haglöfs Strive Mid GT Men

knähöga damasker, Sea to Summit

vandringsstavar, Gipron 4×135

Summa: 1,5 kg

Gångkläder:

långbyxor, Haglöfs

vandrarT-shirt & keps, Haglöfs

Proviant:

samlat i en supertlätt bag, Sea to Summit

20 pkt frystorkade rätter, diverse fabrikat

svartpeppar i filmburk

20 pkt soppor varma koppen, Blå Band

9 dl müsli till frukostsoppan

2-3 skivor Leksand knäckebröd per dag

40 skivor påläggskorv & skivad ost

pulverkaffe

lösa teblad Formosa Oolong

2 pkt Ballerinakex

10 pkt sesamkakor

2 pkt halstabletter, Fishermans Friend

Summa: 6,2 kg

Totalt blir detta 15,9 kg.

33 Responses to LÄTT VANDRING I SAREK

  1. Daniel Helander 2016-11-18 at 11:25 #

    En god packlista med en fin balans av komfort, viktreducering och enkelhet.
    Med enkelhet menar jag att det mesta är lätt tillgängligt i svenska butiker. (Ryggsäcken undantagen, samt fotoutrustning som är ett totalt kunskapshål för mig.)

    Långt ifrån det lättas möjliga, men jag är imponerad av att mer än halvera vikten på ryggsäcken och förstår känslan av hur lätt turen går.

    Jag är speciellt imponerad av vikten på maten, 6,2 kg för 10 dagar! Hur många km per dag går du ungefär? Jag tror det kan vara den största skillnaden när jag sällan lyckas komma under 6 kg mat per vecka.

    • Claes Grundsten 2016-11-18 at 11:46 #

      Tack Daniel, som svar på din fråga om hur långt jag går behövs en reflektion. Jag är ingen person som intresserar mig nämnvärt för hur lång sträcka som tillryggaläggs, eller hur fort det går. I fjällen ska man ta det lugnt och njuta av naturen. Ibland blir det långt, sällan över 2,5 mil, ibland mycket kort. Omständigheterna får bestämma. Om det behövs kan jag gå riktigt länge i ett sträck, t ex för att passa en buss som bara går en gång om dagen, eller komma till en eftertraktad plats om vädret är bra och man vill ta vara på det. I genomsnitt tror jag mina dagslängder är 1,5 mil ungefär. Beträffande maten kan jag tillägga att menyn med två paket frystorkat om dagen håller ned proviantvikten, eftersom man får bra med energitillskott kan man avstå från smaskiga kompletteringar som brukar väga tungt.

  2. Gustav Boström 2016-11-18 at 12:45 #

    Trevligt att du prövat på lättviktskonceptet och till och med kört ”våta fot”-modellen!

    En fundering du nämner är att lägervistelsen kan bli mer spartansk. När jag ser din packlista och tältval känns det ändå som ditt basläger med liggunderlag, sovsäck, dunjacka och tält var ganska komfortabel. Jag skulle nog inte saknat något förutom fickpluntan då ;) Du upplevde inte tältet som dragigare eller så?

    När det gäller kalla fötter på snö håller jag med. Jag har nu gått ett antal mil i tämligen miserabelt kallt, regnigt och blåsigt väder. När temperaturen börjar dra sig ner under +5C och det är blött och blåser sätter jag på mig vattentäta strumpor eller våtstrumpor. Det gör stor skillnad. Med detta tillägg är jag övertygad om att jag klarar alla väder på sommar , vår och tidig höst.

    • Claes Grundsten 2016-11-18 at 01:00 #

      Tack för kommentaren Gustav. Jag hade inte med några goretex-strumpor, det får bli nästa gång. Lägerkomforten var god under turen och tältet inte ”dragigt”, men jag hade ju aldrig någon hård vind. När vi diskuterar komfort måste vädret tas i beaktande. I bra väder är det nästan alltid komfortabelt hur lite prylar man än har med sig, om det blir storm är det en annan femma; det tycker jag är den svagaste punkten i hela lättviktsfilosofin. Även på sommaren kan det bli snöstorm i Lapplandsfjällen! Jag föredrar ett dynamiskt förhållande till utrustningen. Ibland är extremt lätt packning att föredra, ibland lägger jag utan tvekan på lite extra vikt för att gardera mot det värsta ovädret. I klartext varmare och tyngre kläder, varmare och tyngre sovsäck och luftmadrass och stormtåligare och tyngre tält.

  3. Ann Sjölander 2016-11-18 at 04:29 #

    Helt uppenbart att resultatet i mycket hänger på vem som håller i kameran.
    Vilka motiv fick du avstå från?

  4. Leif-Åke Wiström 2016-11-18 at 04:46 #

    Tack för Din fina beskrivning av Sarek turen! Skall läsa allt i minsta detalj men har nog inte råd att införskaffa allt och prova på. Tar godbitarna som jag tror passar mig.

    • Claes Grundsten 2016-11-19 at 11:30 #

      Hej Leif-Åke bra inställning tycker jag.

  5. Per Sjöswärd 2016-11-18 at 08:15 #

    MYCKET intressant och lärorikt, Claes. Jag uppskattar verkligen denna briefing.
    Jag glömmer aldrig Svante Lundgrens visdomsord: ”Varje gram ska motiveras”.

    • Claes Grundsten 2016-11-19 at 11:31 #

      Tack för uppskattningen Per. Ja, Svante Lundgren var en föregångare på flera plan.

  6. Thomas Lummi 2016-11-20 at 10:52 #

    Tack för inspirerande läsning. Min ryggsäck har alltid varit tung när jag vandrat. Med dagens utbud finns ingen anledning att bära tungt. Min utrustning har mer än väl tjänat sitt syfte, så jag kan mycket väl skaffa mig att skaffa lättare saker. Eftersom livslängden på det man köper lång, så kan man motivera inköpen.
    En vecka, upp till tio dagar är precis lagom lång tid för batteriladdning i fjällen. Jag tänker mig tält, och inte tarp. När det är regn och blåst, och man inte känner för att vandra…då är tältet perfekt. Kanske en lätt bok som sällskap då :-)
    Tack för alla dina fina bilder och böcker. Vandra Kungsleden del 1-2..riktiga klassiker, som jag älskade och återkom till när jag planerade mina vandringar.

    • Claes Grundsten 2016-11-20 at 03:07 #

      Thomas, jag håller med dig om att man ska behöva tungt längre. Tarp och myggnätstält kan vara värt och pröva,tänker göra det framöver. Det blir rymligare än ett litet enmanstält. Viktigt är att tarpen går ned till backen ungefär som ett yttertält av ryggåsmodell, då kan det vara stormsäkert. Tack för din uppskattning.

  7. Joël van der Wie 2016-11-20 at 03:39 #

    Intressant inlägg! bra med lite inspiration inför nästa sommar. Får spendera dom mörka kvällarna med att justera packlistan ( lighterpack.com är ett bra verktyg för det förresten). Själv hade jag nog 20kg på ryggen för 10 dagar i somras… så det går nog att minska lite till!
    Hade nog med mig lite mer lyxprylar.. bla ett par lägerskor (Crocks, 400g), godis! och ett par kg till med foto-prylar :)

    Jag tror och hoppas lättvikts-tänket kommer mer och mer till oss i Skandinavien också så småningom, även om många man möter i dom Svenska fjällen blir mer eller mindre bestörta när man kommer travandes i ”jogging-dojorna” :) Alla är nog inte helt redo att ge upp sina tunga kängor och 120l ryggor ännu..

    Angående foto så har jag själv upplevt hur otroligt utvecklande det är om man begränsar sig ibland, genom att t.ex bara ha en brännvidd att leka med, man får hitta en väg runt det helt enkelt.

    Tack för en intressant blog.
    mvh
    Joël

    • Claes Grundsten 2016-11-21 at 09:43 #

      Tack för bra synpunkter Joël. Konservatismen är som sagt nog stor bland fjällvandrarna.

    • Johan Åkesson 2017-03-07 at 03:49 #

      Gick Fjällräcen Classic sommaren 2016 och provade våta fot stilen, dvs trailskor. Fungerade super bra. Lägerskorna kan du skippa om du kör med bekväma trailskor. Har man tunga kängor finns det en anledning att ta på sig skönare dojjor efter en lång vandringsdag men inte annars. Var aldrig något jag saknade. I övrigt hade jag Hilleberg Enan precis som Claes och det är svårt att motivera att ha tarp eller liknande när du har ett komplett bekvämt tält som bara väger 1,2 kg och står pall för det mesta. Var riktigt kraftig vind och regn vid tillfällen under Classic 2016 och hade inga problem. Vad gäller maten så är det rätt lätt att ligga under 700gram/dag om man kör frystorkat som huvudmål. Där sparar man mkt vikt om man inte tar med sig mer än nödvändigt. Försök alltid köra så lätt som möjligt på de 3 tyngsta posterna i packningen. Tält/skydd, Sovutrustning (Liggerunderlag och sovsäck) samt ryggsäcken. Dessa väger oftast mest och därmed finns mest vikt att spara just där. Finns många lätta och bra kvalitetsalternativ.

      • Claes Grundsten 2017-03-08 at 09:18 #

        Tack för synpunkterna.

    • Mikael Berglund 2017-07-28 at 09:52 #

      Ett tips på lyxprodukt är att köpa ett par lätta badtofflor att valsa omkring med i lägret eller under rasterna. Jag kör själv med Salomons trailskor och det är härligt att få av sig skorna och lufta fötterna lite i badtofflor. Om myggen håller sig i någotsånär i schack.

      • Claes Grundsten 2017-07-28 at 04:48 #

        Tack för tipset, foppatofflor är också bra, men troligen tyngre.

  8. Jonas Åkerman 2016-11-22 at 10:53 #

    En lisa för själen att läsa och betrakta bilderna. Tack!

    Jag tänkte höra hur du resonerar om vatten, det ser inte ut som du har någon vattenreningsutrustning med dig… Några mänskliga föroreningar är det väl inte tal om, men naturen har ju sina egna. Har paddlat en del kanadensare i Jämtland och då har vi ofta druckit direkt ur sjöarna utan problem. Strömmande vatten sägs ju vara bäst och det kanske det är, i bästa fall…men i sämsta fall ligger det något dött djur uppströms i en liten bäck. I sjöar borde väl det mesta spädas ut.
    Vänliga hälsningar
    Jonas

    • Claes Grundsten 2016-11-25 at 11:50 #

      Tack för uppskattningen Jonas. Vattnet ja, jag känner till fall där folk blivit magsjuka i Rapadalen efter att ha drucket älvvattnet. Det är ju ganska sedimenttyngt och därför riskfullare än klart vatten. Ska man dricka glaciärvatten bör det vara ganska nära isen, eller från en fors. I fallet med Rapadalen var det nog ett dött djur i en bakhåla som förorenade. I Rapadalen finns ju rikt viltliv. Sjöar på kalfjället med mycket glaciärsediment, som Bierikjaure, tror jag har mindre risk att bli kontaminerade med dött vilt. Det krävs nog ett stort som älg eller ren för att risken ska uppstå, lämlar ger nog bara förhöjd risk om det är lämmeltåg. Jag brukar säga att en av de stora fördelarna med vandring i våra fjälltrakter är just det faktum att man dricka vattnet i vattendragen utan behandling. I väldigt många bergsområden i världen krävs vattenrening. Till och med i de väldiga Nordamerikanska vildmarkerna måste man behandla vattnet, där förekommer sk beaverfever. Jag drar mig inte för att använda stillastående vatten i små smältvattengölar uppe på kalfjället. Nere i skogen föredrar jag rinnande vatten. Någon utrustning för vattenrening har jag aldrig haft med mig fjällturerna.

  9. Jonas N 2017-03-07 at 03:19 #

    Utbudet av lättviktsutrustning är verkligen begränsat bland svenska tillverkare. Även i de fysiska friluftsbutikerna som säljer alla möjliga olika märken är det fortfarande stort fokus på tunga prylar med många onödiga funktioner. Det har tagit mig åtskilliga timmar av surfande på nätet för att inse det och börja skaffa lättare utrustning.

    Gällande tarp så finns det idag det som kallas tarptents; enkelt förklarat ett yttertält som kan kompletteras med ett innertält eller en bivacksäck som skydd mot insekter. Pyramidformen är vanligt förkommande där och den kan sättas upp med vandringsstavar. Hur nära marken det ska vara kan anpassas med längden på staven. HMG, Mountain Laurel Design och Locus Gear är några tillverkare som gör sådana. Är själv mycket sugen på att skaffa ett sådant för soloturer i framtiden. Inte lika flexibelt som en tarp, men enklare och rymligare med 360 graders skydd.

    • Claes Grundsten 2017-03-08 at 09:17 #

      Tarpar kan kombineras med meschtält (myggnätstält) under presenningen.

      • Jonas N 2017-03-08 at 03:21 #

        Nu är det kanske bara jag som gjort den här kopplingen till ordet tarptent. Det finns ju trots allt en tillverkare som heter just Traptent och de gör flera olika varianter av tält. Någon modell påminner mycket om en klassisk tarp/presenning, som ju bara är ett rektangulärt eller fyrkantigt stycke material, med skillnaden att den är sydd i en särskild form och har ett specialdesignat meschtält att köpa till. Även de tillverkare jag nämnde i min kommentar erbjuder den möjligheten. Det gör uppsättningen enklare och kräver mindre av användaren än en klassisk tarp skulle jag säga.

        • Claes Grundsten 2017-03-09 at 07:01 #

          Bra med dina informativa kommentarer. Tack. Jag ska själva titta närmare på alternativen.

          • Jan S 2017-03-15 at 11:23 #

            Tack för bra tips. Kan själv se tillbaka på 20+ års Sarek-vandringar och har sett treder komma och gå. En sak som jag dock ställer mig frågande till är vandringsstavarna. De är ofta typ 140 cm långa och det torde vara alldeles för kort om man skall ta sig över ett lite svårare vad. Själv har jag tills nyligen kört med träkäppar där jag kan anpassa längden… Hur ser du på detta? Hur långa var dina Gipron-stavar?

          • Claes Grundsten 2017-03-15 at 05:41 #

            Tack för intressant synpunkt. Vandringsstavar fyller flera funktioner, de underlättar vandringen, de är ovärderliga ifall man stukar en fot och de behövs vid vaden. Om man övernattar med tarp kan de utnyttjas till tältstänger. På vandrarstaven ska man ställa flera krav i lättviktssammanhanget: de ska gå att skjuta ihop till små packninsgstavar (kräver ofta 4-delning). Mina var fyrdelade och max 135 cm långa och vägde 0,8 kg. En annan viktig sak är att man kan nypa åt dem så att man inte kan tryck ihop staven när man lutar sig mot dem vid t ex vad. Med längden 135 cm klarar jag de flesta vadställen som är försvarliga att ta sig över, jag har inte upplevt det problem som du nämner. Träkäppar är för mig inget alternativ eftersom jag vill kunna trycka ihop stavarna och fästa på packningen när jag inte känner för att ha dem i händerna.

  10. Johan 2017-05-22 at 01:16 #

    Hej! Vi vandrar och tränar med Pacerpole stavar sedan 4 år. Bästa vi hittat och det av flera skäl. T ex ergonomin för hand-arm osv, dess kvalitet och dess tillbehör. Vi rekommenderar den s k overmitt-en neopren ”handske”, helt suverän, även kamerafästet är toppen. Den 3 del i aluminium är ett toppenval. Vi har även den i kolfiber med alu-stavar är alltid bäst för turer. – läs mer om dom på Pacerpoles hemsida. Pacerpole.com. Vi går aldrig tillbaka till de ”skidstavs-typer ” vi gick med 15 år innan det.
    Tack för en fin blogg och artikel. Läser tacksamt.

    • Claes Grundsten 2017-05-24 at 12:41 #

      Hej Johan, tack för intressant information. Jag ska kolla Pacepole som jag inte testat än.

  11. Anna 2017-07-08 at 07:01 #

    Hej!

    Vad var det för pålägg du hade med dig? Har svårt att komma på pålägg som håller i 1 vecka utan kyl och tar tacksamt emot tips.

    • Claes Grundsten 2017-07-09 at 08:10 #

      Hej Anna, jag har typ rök skinka, rökt korv i skivor, skivad prästost. Har aldrig haft problem med det.

  12. Lasse O 2017-07-30 at 10:52 #

    Hej
    Verkligen kul läsning, och att du sammanställt allting på en lista. Har själv fjällvandrat en del och gått med ”monsterpackningar” dvs 30-35 kg varje gång.. old style..

    Färdigkokt palt.. höga gummistövlar.. stor handkikare osv..

    Inser att jag måste se över all min utrustning för att göra en uppgradering.

    Har du tips (förutom boken du nämnde) vart man kan se/läsa om tips och trix för att starta mot en lättare tur? Har du något forum eller hemsida att rekommendera?

  13. Lasse O 2017-08-01 at 12:51 #

    Vilken Leatherman valde du och hur ”kall” sovsäck behöver man i grader? Det har ju ibland snöat på mig mitt i sommarn, bl a i Padjelanta. Vad tror du?

Kommentera