Cardhu Destillery startade 1824 och tillverkar en av de sex klassiska maltwhiskysorterna. Destilleriet blev känt när det styrdes av ”whiskyhandelns drottning”, karismatiska Elisabeth Cumming som var svärdotter till grundaren. Zuiko Digital 12-100 mm f:4, brännvidd 100 mm, ISO 200, 1/60 sek frihand, f/10, Haida omvänt graduerat gråfilter 2 steg
Ett uttalat whiskyintresse, en förlängd weekend, ett kompisgäng, en kamera och ett zoomobjektiv, det var förutsättningarna. Jag skulle till Skottland off season, göra en favorit i repris. Mars betyder frihet från trängsel, inga svärmar av turister som proppar igen vägar, bed and breakfast eller destillerier, inga knott att svära ve och förbannelse över. Våren står för dörren och ginsten har börjat blomma. Buskagen blir till gula duttar i det askgråa och jordbruna landskapet. På de högre höjderna hos en ”ben” kan finnas pudersnö, och den kala skogen nere i en ”glen” kan ånga av drypande fukt. Men det gör inget, vädret känns mest som en tillgång i mina ögon. Skottarnas mars är en brytningstid i gränslandet mellan kyla och värme, låg- och högsäsong, träda och odling, sikt och dimma, vildmark och kultiverad natur. Oftast är det friskt ute och skönt inne. Särskilt njutbart är att efter dagens utflykt slå sig till ro vid en brasa i ett typiskt stenhus med stor öppen spis som omfamnar hela rummet med sitt varma ljus. Om man samtidigt smuttar på en dram från något närbeläget destilleri, ja då råder lycksalighetens stund.
I dessa tunnor lagras livets vatten. Brännvidd 18 mm, ISO 200, 1/8 sek frihand, f/22.
Förra helgen drog vi iväg, och jag tänkte: varför inte testa den nya kameran, en Olympus E-M1 Mark II med bara ett objektiv, zoomen 12-100 mm f 1:4 (motsvarar 24-200 mm på fullformat). Jag bestämde att endast ha med detta lilla paket, bara 1,2 kilo kamerautrustning som trots sin litenhet och lätthet ändå är lika användbar som en fullsmäckad och tung fotoväska i fullt format. Som det visade sig, tänkte jag rätt.
Mortlach i Dufftown. Brännvidd 25 mm, ISO 1600, 1/80 sek frihand, f/13.
BenRiach utanför Elgin. Brännvidd 18 mm, ISO 200, 1/30 sek frihand, f/22.
Glenrothes i Rothes. Brännvidd 16 mm, ISO 400, 1/60 sek frihand, f/11.
The Glenlivet. Brännvidd 100 mm, ISO 200, 1/250 sek frihand, f/7,1.
Glen Garioch. Får man göra så här? Ja, om det är avsiktligt, men det kan lätt missförstås.
Först blev det två flyg via Oslo till Aberdeen och sedan en hyrbil till Oldmeldrum. Klockan 11 var det dags för första visningen i ett destilleri, en guidad tur genom Glen Garioch, det ostligaste i Skottland och ett av det äldsta i världen, uppstartat redan 1785. Patinerade stenbyggnader formade en kompakt anläggning mitt i byn. Länge har där tillverkats utsökt vätska.
Det är svårt att tröttna på de skotska whiskyfabrikerna. Processen är visserligen överallt densamma, men deras inkråm skiftar stort, liksom arkitekturen, anläggningarnas ålder, människorna och anekdoterna. Whisky är en urgammal folkdryck och att utforska smakerna i en lokal dram är att komma bygdens själ inpå livet. Lika inspirerande är det att kuta runt i ett destilleri med sin kamera och plåta processerna. De mest spännande motiven finns i pannhuset där den heliga brygden kokas i kopparkittlar före lagringen på tunna. I de mest välskötta destillerierna blänker pannorna som putsade buddha-statyer i ett gammalt tempel. Kameran går varm.
I mäsktanken sprutar man hett vatten över den nedmalda malten vilket får stärkelse att bli till socker. Brännvidd 16 mm, ISO 6400, 1/60 sek frihand, f/4.
Här mäter man alkoholhalten när sockret fermenteras i jäsbaljorna. Brännvidd 12 mm, ISO 500, 1/60 sek frihand, f/5,6.
Röret från pannans övre del till kondensationskärlet kallas lynearmen. Om den lutar nedåt blir whiskyn tät, om den lutar uppåt blir den lätt. I Glen Garioch är den vågrät, ett mellanläge. Brännvidd 12 mm, ISO 6400, 1/40 sek frihand, f/11.
Medarbetarna i Glen Garioch hade ett tufft liv i början av 1900-talet. En del av lönen betaldes ut i form av anläggningens dryck, vilket nästan framgår av denna bild.
Den numera obligatoriska selfien. Brännvidd 12 mm, ISO 6400, 1/30 sek frihand, f/10.
Vi hade bokat rum i Cardhu Country House, ett ålderstiget och urbergsgrått stenbygge lantligt placerat i Speyside, nära destilleriet Cardhu som är hemort för den populära blenden Johnnie Walker. Stället visade sig vara en förträfflig base camp för två dagars kartläggning i whiskyns landskap.
Som aliens invaderar vindmöllorna de skotska högländerna. Jag föredrar destillerier. Brännvidd 100 mm, ISO 200, 1/30 sek frihand, f/9. Haida omvänt graduerat gråfilter 2 steg.
Får hör också organiskt ihop med högländerna. Brännvidd 66 mm, ISO 200, 1/50 sek frihand, f/11. Haida omvänt graduerat gråfilter 2 steg.
Och frigående grisar är en uppmuntrande syn. Brännvidd 100 mm, ISO 200, 1/1600 sek frihand, f/4,5.
Snödropparna börjar blomma i lunden. Brännvidd 47 mm, ISO 400, 1/15 sek frihand, f/16.
En knopp som darrar blir en test på objektivets närgräns. Brännvidd 100 mm, ISO 640, 1/200 sek frihand, f/4.
Utanför Carhu Country House häckar en koloni råkor. Brännvidd 100 mm, ISO 400, 1/200 sek frihand, f/4.
Sjön Loch Morlich och bergen i Cairngorms. Brännvidd 100 mm, ISO 200, 1/10 sek frihand, f/11.
Under den första gryningen gick jag ut med kameran, upplyft av den mättade stämningen och lätta utrustningen. Ett superlitet stativ hade jag med för den händelse det behövdes, men icke. En av många fördelar med Olympuskameran är dess extremt effektiva bildstabilisering. Jag kan hålla kameran stadigt i slutartider ned mot en halv sekund, och det med en lång brännvidd. Alla som kan lite fototeknik vet att detta är extremt bra. Det betyder att man kan fotografera med lågt iso och små bländare i svagt ljus, och få hög upplösning och stora skärpedjup men slippa stativet. Alla nymodigheter som förenklar plåtandet gör jobbet lättare. Så ser jag på fotografin numera. För mig är långsamma metoder med joxig och tung utrustning ett avslutat kapitel. Nu råder andra tider. Eller som Kodak skrev i en slogan till världens första rullfilmskamera i slutet på 1800-talet: ”You push the button, we do the rest”. Nu ska det vara skaparglädje för hela slanten, med all fokus på motiven snarare än tekniken. Ett fåtal lätta, funktionella och högkvalitativa kameraprylar gör skillnad. Tekniken har kommit dithän och resultatet blir mycket bra. Jag tror mig ha hittat fotografins tulipanaros, en kamera som fungerar optimalt för alla slags motiv. Denna smidiga Olympus känns vederhäftig att hålla i, tål regn utan att skyddas, kan användas på frihand i svagt ljus, har otroligt många finesser, superb optik och väger lätt men levererar tungt.
Pannhuset hos Glen Grant är en bländande vacker syn. Brännvidd 100 mm, ISO 800, 1/10 sek frihand, f/11.
Weekend innebär en otvetydig nackdel. Nästan alla destillerier är stängda, men Glen Grant kör alla dagar i veckan. Där gav man oss något som utvecklade sig till en privat undervisning i den ädla men komplicerade konsten att göra uisghe belah. Mina kompisar hade aldrig varit inne i ett destilleri före resan. Nu började de nicka förstående. Tillverkningens grova drag blev begripliga men varför den ena whiskyn smakar si och den andra så, är nästan lika hemligt som receptet för Coca Cola. Det finnas så många variabler att man vid närmare eftertanke kan drabbas av yrsel, som efter en dram to much. Många faktorer påverkar slutresultatet. Rökt eller orökt malt, utdragen eller kortvarig jäsning, trä eller rostfritt stål i jäsbaljorna, höga och smala pannor eller korta och tjocka, whiskyångor som kondenseras inuti spiralvridna rör neddoppade i kallt vatten, eller whiskydroppar som sätter sig utanpå kopparplattor som innehåller rinnande kallt vatten. Och så vidare.
Brännvidd 20 mm, ISO 320, 1/60 sek frihand, f/8.
Craigelachie Hotell. Brännvidd 41 mm, ISO 500, 1/80 sek frihand, f/16.
I staden Elgin passade vi på att besöka Gordon & Macphail, ett av de mest renommerade företagen i whiskyindustrin. Man äger Benromach destilleri, köper utvalda tunnor från andra destillerier och buteljerar själva. I deras välsorterad butik skaffade vi några mindre vanliga flaskor och styrde sedan kosan till Hotell Craigelachie, där whiskybaren The Quaich hägrade. Den sägs vara världens mest välsorterade. Tillfället gör testaren och jag prövade en unik sort från ett anonymt Speysidedestilleri som jag lärt mig uppskatta – Benrinnes. Deras täta, nästa tuggiga whisky osar ek, smakar trä, sherry och smörkola plus de allsköns tanniner och smakämnen som kan samlas i en trolldryck. Det krävs nog en konnässör för att säga halleluja. I baren fanns en tolvåring som destilleriets manager hade tappat för de anställdas räkning, en ytterst sällsynt sort som baren kommit över och vet att debitera, tre hundra spänn för 2,5 ml (får inte bli en vana). Kul som minnesvärd upplevelse, spännande för gommen och helt klart en utstickare, men värt pengarna? Den frågan dyker alltid upp när man lägger många slantar på tillvarons mjuka värden.
The Quiach kan få en whiskynörd både glad och fattig. Brännvidd 16 mm, ISO 6400, 1/6 sek frihand, f/11.
Dyr glädje. Brännvidd 12 mm, ISO 6400, 1/60 sek frihand, f/5,6.
Vi avslutade sejouren i Aberdeen, Europas oljehuvudstad. Där flanerade jag ensam i hamnen med min nya kärlek och tog några opretentiösa bilder av de märkliga båtarna som kör skytteltrafik till riggarna i Nordsjön. Flytetygen ser muskulösa och rumphuggna ut, som kralliga truckar i ett lager. Jag tog mig fram till kajkanten för att få ett bättre perspektiv, men då kom en vakt ut och viftade. – I am just an ordinary tourist from Sweden, sa jag. Då log han snällt och visade mig bestämt på porten. Jag följde lydigt efter. Det var ju sant.
Brännvidd 17 mm, ISO 200, 1/250 sek frihand, f/8.
Brännvidd 20 mm, ISO 200, 1/320 sek frihand, f/9.
Brännvidd 12 mm, ISO 200, 1/250 sek frihand, f/8.
Brännvidd 100 mm, ISO 200, 1/640 sek frihand, f/7,1.
Mycket trevlig blogg och fina bilder! Påminner mig lite om en studieresa till Glasgow för några år sedan👍🏻😋
Tack för det Anders. Skottland är najs för att använda ett nytt modeord som passar i sammanhanget.
Vi träffades på Vildmarksmässan och pratade kameror. Då slog du ett slag för den här Olympuskameran som du tagit dessa bilder med. Jag var lite skeptisk till 4/3 formatet men med tanke på dessa bilder så känns det obefogat :-) Riktigt fina bilder och en inspirerande läsning om whiskey!
En fundering som jag har är hur du tror kameran presterar när man fotar djur och tips på en glugg med större zoom?
Tack för kommentaren Joachim. Det låter som om du blivit intresserad av Olympuskameran. Jag har bara testat den ett par månader och inte än med långa telen på djur. Det finns ett tele 300 mm f:4 (motsvarande 600 mm på fullformat) som är mycket liten i storlek och verkar mycket bra, rent optiskt. Hur kameran fungerar med detta objektiv på snabba motiv kan jag inte uttala mig om än, men det hela verkar mycket lovande. Som allsidig kamera är den oslagbar, enligt min mening.
Underbart att läsa och jag håller med, härliga bilder det blev!
Fast, inte så många kvällsbilder. Hur upplever du em-1 mk2 i det?
Det som fascinerade mig var just zoom-omfånget 12-100mm.
I vanliga fall brukar många dissa såpass stora zoom pga kvaliteten men jag tycker det levererade bra. En skicklig fotograf bakom gör inte saken sämre precis ;)
Hur upplevde du batteritiden? Både i användning och laddningstid?
Hur var Managern’s dram i smaken?
Blev det fler provsmakningar vid destilerierna?
Anyhow, härlig läsning.
Hej Carla, kloka funderingar. Nej det blev inga kvällsbilder för vi hade ingen fotovänlig skymning. Zoomobjektivet är suveränt bra, kontrast, färgåtergivning och skärpa i toppskikt över hela brännviddsomfånget. Om jag hamnade på en öde ö och bara fick ta med mig en kamera och ett objektiv, skulle det bli denna kombination. Täcker 95% av motiven man vill fotografera i natur och landskap. Att dissa alla omfångsrika zoomar bara för omfångets skull är att dissa sig själv som testare. I verklig fotografi är det inte pixelskärpan ute i hörnen som är det viktigaste. Nu håller den här zoomen hög klass där också, men framförallt är den användarvänlig genom sitt omfång från vidvinkel till tele, den lilla storleken, hyfsade ljusstyrkan, det mycket enkla skiftet från autofokus till manuell skärpa, och genom att den inte rinner ut när den hänger på magen, och sist men inte minst tack vare den utmärkta optiken. Batteritiden på Olympus är något mindre än jag förväntade mig eftersom batteriet är rätt stort. Kapaciteten är jämförbar med Fuji XT-2 som jag också prövat ingående.
Benrinnes Managers Dram är typisk för destilleriet, har sherrysötma som blandas med sträva ekfatstanniner i en komplex och spännande mix för både mun och näsa, ungefär som sockerkaka spetsad med bittermandel. Den mycket fyllig, nästan en tuggig dryck med olika smaksensationer där smörkola och trä framträder tydligastt i munnen. I övrigt kunde jag bara läppja vid destillerierna, men förstås inhandla pavor.