Ovanlig kajaktur till Häradsskär

Förra veckan paddlade jag kajak för första gången i Gryts skärgård – en upplevelse som gav landskapet ett nytt djup. Namnet gör verkligen skäl för sig. Det fornsvenska ordet gryta, som syftar på en stenig eller bergig plats, beskriver väl den dramatiska karaktären i denna del av Östergötlands kustband. Här reser sig öarna ovanligt högt och brant för att vara en östlig skärgård. Klipporna störtar nästan lodrätt ner i vattnet, eller breder ut sig i breda, flacka hällar som slickar vattenlinjen. Vågorna från fjärdarna rullar in och möts av dessa klippväggar – ett vackert, rytmiskt möte mellan sten och hav.

För oss i kajak erbjuder Gryts skärgård både rymd och närvaro. Skärgården sträcker sig cirka en mil ut i havet från fastlandet, vilket ger en ständigt närvarande känsla av både hav och skärgård. Horisonten dyker upp om och om igen på andra sidan sunden, medan man slingrar sig genom öarnas labyrint. Längst ut löses arkipelagen upp i glesa grupper av små holmar och skär, medan några av de inre öarna är större – som Fångö med sin gamla koppargruva från 1800-talet, eller det välkända fiskeläget Harstena i norra delen.

De flesta öar är små, många med vackert flikiga konturer, uddar och skyddade vikar. Tall dominerar växtligheten – även längst ut mot öppet hav, där knotiga tallar klamrar sig fast på öarnas krön. I sänkorna trivs lövträd i skyddade ridåer, men till skillnad från Stockholms skärgård finns här inget tydligt lövträdsbälte längst ut. Varje skärgård har sin särprägel, trots likheterna. Gryts skärgård är en tätvävd mosaik av holmar, skär och grynnor – ett fängslande nätverk av sten, skog och vatten. För att tala klarspråk: det här är ett kajakvatten i absolut toppklass.

Jag är ute på tur med Per Lind, som driver företaget Avanza Kayak & Outdoor, och Bengt Rodin – en erfaren äventyrare med ett imponerande kajak-CV från många delar av världen. År 2019 drabbades Bengt av en stroke som kunde ha kostat honom livet, om inte hans snabba och handlingskraftiga hustru hade fått honom till lasarettet i Karlskoga i tid. Rösten har återhämtat sig väl, men det högra benet lyder inte riktigt, och Bengt använder stavar för att ta sig fram. På den tvåmanskajak han och Per paddlar ligger även en rullator. Bengt är en beundransvärd kämpe, och vi hjälper honom gärna att fortsätta med det han älskar allra mest – att paddla kajak. Hans livsglädje inspirerar oss. Det här är vår femte årliga tur gemensamt.

Här kan man se en video: https://www.youtube.com/watch?v=UDBzv7ZiBbs

Från campingplatsen vid Ekön ger vi oss ut på det vidsträckta Flisdjupet. Redan i fjärran skymtar vi vårt mål: Häradsskär – en lockande utpost mot havet. Vinden blåser frisk från nordväst och ger oss god medvind innan vi får lugnare vatten längs ökedjan söder om Fångö. Vi slår läger på Långholmen för natten.

Nästa dag fortsätter vinden från nordväst när vi guppar ut mot Häradsskär, en ö med mycket kala klippor och tidlös karaktär. Namnet bär samma skimmer som andra utskärgårdar – Huvudskär, Svenska Högarna, Söderarm. Häradsskär förbinds via en bro med Stångskär i söder. Det är faktiskt på den ön som fyren och fyrvaktabostaden finns. Sundet mellan öarna är smalt men går att passera med kajak. Redan på 1600-talet fanns här ett sjömärke, en stång med en tunna, som 1741 ersattes av en rödmålad båk. När fyren byggdes 1863 – i järn och ritad av Gustav von Heidenstam – revs båken. Häradsskärs fyr är Sveriges näst äldsta järnfyr, och lotsverksamheten pågick här fram till 1968. Sedan dess har miljöerna bevarats i ursprungligt skick. Den gamla fyrvaktarbostaden fungerar idag som ett enkelt vandrarhem som kan förbokas.

Vi går iland och utforskar ön. Mörka skurmoln tornar upp sig inåt land. Getter betar kring fyrvaktarbostället, och Bengt tar sig varsamt fram med stavarna.

Vår färd fortsätter därifrån norrut, nu med vinden emot oss. Gammal sjö skickar långa, rullande dyningar bakifrån och ger oss en påtaglig känsla av hav. Vi siktar på den högresta Gubbön och hittar ett skyddat läge i den ostliga viken.

Dagen därpå måste jag vända åter mot Ekön, medan Per och Bengt fortsätter färden ytterligare några dagar. Tillsammans paddlar vi förbi Fångös norra sida och avslutar med en gemensam lunch vid det smala näset mellan Stora och Lilla Kalvholmen – ett tio meter brett band av land där havet nästan når igenom. Där skiljs våra vägar. Jag paddlar ensam tillbaka till startplatsen, djupt tacksam över upplevelsen. Jag kommer tillbaka hit. Till denna storslagna, glesbebyggda skärgård, där naturen ännu får tala sitt eget språk.