Långfärdsskridsko i Tyresta nationalpark

Stensjön från Stensjöborg.

 
Att fånga tillfället i flykten, det är vad både långfärdsskridsko och landskapsfotografering handlar om. Idag den 18 december 2016 utnyttjade vi läget som tillfälligt uppstått i Tyresta nationalpark, Arne Larsson och jag. Gårdagens väderprognos lovade en fin förmiddag, israpportörerna på nätet berättade om bra stöpisar på Sörmlands skogssjöar. Vårt val föll på Tyresta nationalpark. Vi ville åka på områdets små sjöar som vi besökt regelbundet sedan tonåren.

Konsten att åka långfärdsskridsko handlar om, bortsett från åktekniken, att ta initiativet att sticka ut, att välja lämpliga vattendrag, att skrinna så långt som man vill och att njuta av åkrörelsen. Omständigheterna bestämmer vart man sticker. Vi har efter alla år på skridskor numera enats om att vattendragen man kan åka på är den viktigaste drivkraften. När smultronställen som sjöarna i Tyresta ligger med bra is, föredrar vi dem framför större isområden längre bort. Valet gör vi för naturens skull. Naturupplevelsen har för oss blivit viktigare än längden på skrinnade distanser och åkglädjen. Tyresta ligger dessutom nära våra hem, ingen lång transport alltså.

Mellan holmarna i Stensjön.

Vid tiosnåret kliver vi ut på den näpna Nedre Dammen. Där möter vi väl åkbar is med stråk av överis som skridskorna bryter igenom. Viss påpasslighet är därför påkallad om man vill undvika en vurpa. Tjockleken är betryggande, ca 10 cm. Läget i stort känns optimalt. Molnfri himmel, inte en vindpust, komplett stillhet och total ensamhet. Vi glider förbi en bäverhydda och kan efter några hundra meter på nedre Dammen ta av skridskorna för att promenera några hundra meter till Lanan och Stensjön, ett betydligt större sjösystem.

Motiv vid Nedre Dammen.

Tyresta nationalpark måste klassas som en unik pärla, med sin stora skog och de vackra sjöarna. Belägen bara 2 mil fågelvägen från Stockholms city innehåller den häpnadsväckande nog Sveriges största obrutna skog söder om Dalälven. Dessutom tillhör delar av skogen de äldsta naturskogarna nedanför fjällen. Ett fantastiskt faktum som förstärker områdets utstrålning av vildmark. Att vi dessutom får rå om naturen för oss själva denna stillsamma midvinterdag, med sitt skarpa ljus och sin korta varaktighet, är en ynnest.

Även fotografen får vara med på bild.

Lanan är egentligen en överdämd sankmark som likt en smal flod leder fram till den runda och nästan kraterliknande Stensjön. Där öppnar sig lite större vidd och den är brant inramad av främst berget med Stensjöborg, en fornborg som skänker lite kulturhistorisk atmosfär åt miljön.

 

Stensjön från Stensjöborg.

Jag klättrar upp där för att fånga Arne i den storskaliga miljön. Stensjöborg är nationalparkens bästa utsiktspunkt. Branden 1999 förändrade dock landskapsbilden. Dessförinnan fascinerades man över den orörda skönheten, med öns två delikata holmar i förgrunden, och en kompakt skogsmatta som invallade sjön i söder. Under branden blev denna del av skogen eldhärjad och numera är terrängen i den delen naken som ett kalhygge, med enstaka kvarstående träd som sticker upp som utropstecken.

 

Den korta ån mellan Mörtsjön och Stensjön är belamrad med bäverfällda träd.

Från Stensjön följer vi stigen till den nästan cirkelrunda Mörtsjön och sveper över den för att gå en kort stump till Långsjön som ger mer skridskoåkning. Öster därom ligger Trehörningen där vi också drar en repa, i djupaste delen av storskogen. Hade vi inte haft bilen att återvända till, hade vi kunna fortsätta med en lite längre skogsmarsch till Lillsjön och vidare till Årsjön som ger ganska stora ytor att åka på. Avrundningen hade kunnat bli Bylsjön och sedan en avslutande promenad till Tyresta by. Men Trehörningen blir vår ändstation och vi far tillbaka på samma sjöar vi redan befarit, fast nu på motsatta stranden. Under en lunchrast vid Långsjöns vindskydd fyller vi på med vätska och energi. Oavbrutet skiner den bleka solen med sitt bländande ljus. Tystnad råder. Några flanörer möter vi på stigen tillbaka till Stensjön, i övrigt har vi haft nationalparken för oss själva, och det har varit den riktigt stora behållningen.

 

Hemfärd över Stensjön, med Stensjöborg i bakgrunden.

One Response to Långfärdsskridsko i Tyresta nationalpark

  1. Elisabeth Bergman 2017-02-06 at 05:50 #

    Fantastiska bilder

Kommentera