
Namnet ska uttalas Tomaaatin, med ett långt a. Det gaeliska ordet betyder ”enbuskens kulle”, mycket deskriptivt. Platsen är i skotska högländerna, några mil söder om Inverness nära huvudvägen A 9. Här invigdes ett destilleri 1897 under namnet The Tomatin Spey District Distillery. Det var drygt tio år efter Alfred Barnards rundresa till alla destillerier i Storbritannien. Därefter skrev han den målande klassikern ”The Whisky Distilleries” utgiven 1887. Med friskt språk skildrade allt han såg där uisgha bela föddes, men Tomatin är tyvärr inte med i hans bok, trots att whisky hade kokats illegalt på platsen sedan 1500-talet. Här passerade gamla tiders boskapsfösare som behövde fylla sin krus med en lokal kraftdryck. När Barnard höll på var destilleriet inte etablerat än.

Initiativet till den legala whiskyproduktionen vid Tomatin togs av en lokal man som hette John MacDougall. 1906 efter några år, gick dock verksamheten i konkurs, men man öppnade tre år senare under nya namnet the New Tomatin Distillers Company. Inledningsvis hade ägarna installerat två kopparpannor att koka vörten i. 1956 dubblerade man antalet och 1961 fanns det tio stycken. I slutet av 1980-talet hade man installerat 23 pannor och med det förvandlades Tomatin till en whiskyfabrik som då var den största i Skottland. I samma veva började dock hela whiskyindustrin gå knackigt vilket var ett märkligt sammanträffande, kan tyckas. Storsatsningen förklarades av att destilleriet hade tagits över av den japanska whisky-koncernen Takara Shuzo som behövde mycket maltwhisky till sina många lokala blend-whiskies. Efter att den storskaliga tiden tog slut har Tomatin skalat ner verksamheten till dagens 12 pannor och man satsar numera helhjärtat på single malt whisky för egen utgivning, trots att de japanska ägarna står kvar. Destilleriet producerar därutöver en respekterad skotsk blend vid namn Antiquary som jag testat och presenterat här på hemsidan (https://claesgrundsten.se/whiskyprovningpost/the-antiquary-gammal-diskret-goding/).




Hur Tomatin smaaakar? Utmärkt vill jag säga, även om framlidne gurun Michael Jackson påstod att destilleriets produkter varken är komplexa eller påstridiga. Sådana generella påståenden är nog meningslösa. De flesta whiskydestillerier kreerar nuförtiden många olika sorter inom ett brett smakregister. Eftersom jag besökt Tomatin har jag tidigare prövat andra versioner och fått goda vibbar. Till denna test valde jag deras 12-åring i en version som legat lagrad på en kombination av nya bourbonfat, ex-bourbonfat och de sista 6–9 månaderna på spanska oloroso sherryfat. Doften är mild och frisk. Toner av malt och tobak tränger fram plus en svag attack av banan (destilleriet nämner äpplen och päron, vilket även jag suggerera fram, men min första association var banan). I munnen uppstår först en torr och pepprig offensiv som snabbt går över i balanserade aromer med toner av malt och mjölkchoklad som ett resultat av den utdragna fermentationen och de små men långhalsade pannorna. Trots att denna sort säljs nedspädd till 43 % (och därför är kylfiltrerad) tjänar den på lite extra vattning som dämpar kryddfaktorn men bibehåller en sträv men ändå smörig eftersmak. Whiskyn är inte direkt komplex men mjuk i gommen och lättdrucken. En typisk 86 poängare i min värdering.